Vad än ödet vill mig undrar jag vad fan meningen med detta elände kan vara?

Denna gång är det värre. Betydligt värre...

Åh här var man inställd på att åka iväg. Uthärda ett x-antal timmar på flygplatser för att slutligen landa i Argentina, trött, sliten men med ett leende på läpparna. 

Men vad händer istället? Vad bestämmer sig Ödet för när det gäller denna efterlängtade resa?  Varför drabbar min dåliga karma mig just, precis nu? Vad gjorde jag för fel i mitt förra liv? Stal jag grisen grannen skulle ha till jul? Lurade jag till mig en blind mans pengar? Kallade jag medicinkvinnan för häxa? Vad det än måste ha varit så BER JAG SÅ MYCKET OM URSÄKT! FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT JAG SKA ALDRIG MER SYNDA! Jag faller på knä. Kysser dina fötter. Bönar och ber. Nåd! Nåd! Var barmhärtig o du store/stora!

...Vad som har hänt?

De där satarna på Iberia har nu bestämt sig för att strejka!!! Kommer inte komma iväg förrän den 27e. Och trots detta får jag ingen ersättning för min flygresa till stockholm imorgon. Vilket innebär att jag måste tillbringa tre hela dagar där, i huvudstaden, med en ryggsäck packad med sommarkläder och en jävla vinterkappa under detta helvetets jobbiga bagage! 

Men det är väl inte så farligt?, säger du. NÄ NÄ, men tänk dig att du inte vill spendera ett endaste öre förrän du är framme i sydamerika. Men usch sådana utgifter det kommer bli! Bara flygbussen till och från arlanda kommer få mig att mulna. Nä, jag tror jag hoppar i älven.

ADJÖ! Nästa gång jag rapporterar, om jag nu orkar hålla mig vid liv, är från stockholm. Där jag förmodligen kommer uggla i någon av mina systrars lägenheter tills det slutligen blivit fredag. 

Jag är så förbannad att jag tror jag aldrig kommer bli kvitt min dåliga karma.