Tillbaka där allting började

Jag antar att ett avslut på sydamerika - USA - resan måste fullbordas. Hur jag även här tar avsked till det vackraste jag fått upplevt under mitt liv. Oj vilka tunga ord tänker du, men sådant säger man bara när man är säker. Jag är säker.

Sydamerika var ren kärlek. äventyr. och lycka. USA var skönhet. lärdom. och längtan.

Nu sitter jag i en lägenhet på söder. Stockholm, må vara mitt nya hem. Men livet med en ryggsäck på axlarna är jag.

Den tredje september blir det genusvetenskap för hela slanten. Och nog kan jag hålla mig här ett tag. Kunskap och hjärngympa är väl nyttigt. Så stannar jag väl.

Vi syns på denna blogg då det bär av till Hawaii/Indien/Centralamerika - förhoppningsvis tidigare än jag vågar hoppas.

slängkyssar.

Smerfect

Godmorgon, godmiddag, godkvall!

Sitter har och svettas- det ar for varmt for att befinna sig utomhus men att besluta sig for nagra minuter framfor datorn var kanske inte det mest optimala heller. For er som undrar mar jag bara bra, trots gardagens kalabalik. Mexikansk mat fortars mer an jag onskar (seriost burritos och nachos vareviga dag! Vart ar sillen och potatisen? Och vi som tycker att barnfamiljer som kakar tacos varje fredagskvall ar knasiga och nagot fantasilosa...) Termometern visar 99 grader och strandbrannan ar sa varmt valkommen. Har absolut ingen som helst tidsuppfattning. Dagarna tycks flyga forbi och anda sa gor vi val inte alltfor mycket att hanga upp i julgranen. Taggar nasta vecka da vi blir en sju atta stycken som ska lira i husbilen mot en tredagars festival. Ar ganska overtygad pa att det kommer bli bra trangt och svettigt, men bilen ar rymlig och jag och Austin har den bekvamaste sangen av dem alla, pa toppen av allt -alltsa innuti bilen.

Idag klev vi upp tidigt...naval tidigt och tidigt, klockan halv atta. Men det var tidigt nog for mig for att jag ska gaspa under resten av dagen. Flertal loppisar pagar under lordagar sa det galler att vara ute i god tid sa man hinner snappa at sig plasttallrikarna, porslinskatterna i pastellfarger, utnotta flanellskjortor och farfars gamla  hatt. Det fyndades grejor till husbilen och jag ar nu stolt agare till en urtjusig, hederlig akustisk Stella gura, for 20 dollar! En mysig pratglad tant i blommigt forklade var mycket lycklig att salja vidare hennes sons gamla gitarr till nagon som ater kan plinga pa dess strangar.

For tva dagar sedan var det som alla kanske vet fjadre juli, ocksa kand som usas nationaldag. Rodvitarander och stjarnor hangde overallt. Folk hade laddat varje vra med fyverkerier och ol svaldes i mangder. Det var kul att som defenitivt anda svensk pa denna ort fira tillsammans med de patriotiska amerikanarna (fast nu ska jag inte dra alla over en kam, nagra ar inte alls stolta over sitt hemland, i alla fall inte i de kretsar jag umgas). Vi beskadade den arliga paraden dar alltfran kristna extremister till hippiesar som varnar om organsikmat glatt spatserade. Det kastades mangder med godis och andra gavor. Jag vinkade sa glatt jag kunde, ropade pa min utlandska accent (som alla tycker ar soooo cute), vilket resulterade fulla fickor med godis, tandtrad, enerigdryck, vattenflaska, tandborste, mera godis, popcorn...you name it. Darefter kastades det frisbee i parken. Kakades hemmagjord pasta. Kvallen spenderades framfor en brasa, nagra ol och trevligt sallskap. Langt fran fyverikeriernas ovasen men tillrackligt nara for att beskada de sprakande fargerna.

Lagger upp bilder fran var forsta roadtrip med Whaleshark- husbilen alltsa, da vi drog ivag till den californska nordkusten och sjalvfallet bilder fran nationaldagen.

Hoppas Sverige mar bra! Saknar det som sagt lite.

Det ar sjuttiograder varmt och sa skall ett nytt hem invigas

Hola!

Allt bra med mig, och med dig?

Lite besviken pa vadret, det har regnat och varit kallt. Sadar som det brukar vara i Sverige vid den har tiden. Tjocktrojorna fran Bolivia har definitivt kommit till anvandning under natterna, men under dagen har jag envist anvant mina shorts och flipflop. 70 grader har. Ja later helt sjukt inte sant! Farenheit, feet, miles och pounds har inte riktigt (las: inte alls) satt sig tillratta i hjarnkontoret. Nagra andra saker jag uppmarksammat har i Oregon:

• Man far kora mot rott sa lange det inte kommer andra bilar
• Bilen anvands flitigt. 3 minuters bilfard ar extremt vanligt (for att inte tala om de gigantiska jeepar som vissa manniskor envetnas att kora trots att de bor mitt i stan)
• ALLA har verkligen vapen. Lite pickadoller har och lite bang bang dar skadar val ingen?
• Majoriteten av manligt kon bar keps
• Folk vet faktiskt vad och pa ett ungefar vart Sverige ar och ligger (Vilket formodligen kan forklaras med att flertal har svensk bakgrund)

Vi borjar sadar.

Bortsett fran mina betraktelser har det inte hant sarskillt mycket. Vi har sett pa film medan regnet smattrat mot rutan. Lagat cherrypie fran Austins pappas egna korsbarstrad (eller ar det bigarraer?). Kilat till Ashland och kastat frisbee i parken. Till en borjan var jag nagot nervos, frisbee ar ju typ sporternas sport har efter basket, american football och baseboll, men jag ar ganska duktig. Fangar med en hand och springer fort som attan. Det ar skoj. Badat lite i poolen. Igar introducerades jag for ett spa har, alltsa natruliga simbassanger, ena med varmvatten och den andra med friskt. Samt bastu och angbastu. Det spelades didgeridoo i angbastun av Austin och hans van Cy (egentligen vet jag inte hur hans namn stavas) och hippiesarna sjong i morka stammor. Jag gillade det. Nar vi lamnade stallet dar jag simmat langder under en stjarnklar himmel var klockan nastan tolv och renare har jag inte kannt mig pa lange. 

Godaste nyheter! Sa var vart blivande hem hittat och Audie skall kopa denna skonhet till Motorhome idag, eftermiddag. Hipp hipp hurra och skal! Det ar ett stort fordon, med kok, badrum och hela faderullan. Imorgon blir vi ett gang som drar till kusten. Forsta bilresan i staterna skall invigas!

Nej nu maste jag kila ut i solen. Har blivit blek pa sistone. Ingen Ecuador-hy har inte. Snyft,

Jepp. Vi var pa storsta rednex-affaren nagonsin. Massor med haftiga vapen att skjuta algar eller manniskor med. ASBALLT!!!! (Ironi)

Idag gjorde Audie pannkakor at mig. Amerikanska pannkakor, inte vara klassiker inte. Jovisst, chocolate chip, blabar, havregryn, jordgubbar, hallon och bananer for all del, men jag gillar mina egna med vispgradde och hallonsylt mest. Fast det far vi inte saga till dessa amerikaner...shhh!

I-landsproblem. Grona landskap och varmvatten i duschen

Tjosanhejsan!

Sitter har och lyssnar pa sommarlatar via youtube. Svenskasommarlatar det vill saga. Som lockar om grona bjorkar, morkblatthavsvatten och mjukglass i solen. Googlade Absolute Sommar och blev serverad en rad uttjatade trallvanliga latar. Det finns fa saker som kan mata sig med en riktig svensk sommar. Saknar de ljusa natterna, att cykla pa nylagd asfalt i eftermiddagssolen och fika farmors hembakta masterverk pa altanen. Avundas er lite dar hemma. Fast egentligen borde jag inte klaga, for har finns bade bjork och granar.

Jag och Austin landade trotta vid midnatt i LAX, Los Angeles flygplats efter tio timmars flygresa fran Lima till Florida- dar vi var tvingade att vanta i 15 timmar tills nasta flyg. Och eftersom vi ofta saknar vett och tycker att de mest idiotiska ideer verkar rationella tog vi beslutet att hyra en bil for 244 dollar och kora hela vagen upp mot Oregon. Det var en i mina ogon oerhort snygg toyota i guldfarg, automatvaxel och bra fart. Men eftersom jag tog korkortet i borjan av januari och lamnade darefter mitt hemland tre veckor darefter, samt det faktum att jag aldrig kort en automatvaxlad bil forut, var Audie inte alltfor glad i tanken med att jag skulle kora. Fick duga med 10 minuter och sedan bytte vi forare, mot protester. Naval, fler chanser kommer att komma! Det galler att se det fran den ljusa sidan- som den dar filmen med Jack Nicholson (Eller hur han nu stavar sitt efternamn).

Efter sa lite som 9 timmar (ja, vi hade beraknat atminstone 13) anlande vi till Audies hemstat, stad, samhalle. Just nu bor vi hos hans mamma som har en stor konstnarlig villa med gigantiska fonster och den mjukaste sang jag sovit i pa lange. Undrar hur lange det kommer droja innan jag vanjer mig vid dessa bekvamligheter. Har flertal ganger virrigt stirrat runt i badrummet med det anvanda toalettpapperet for att hitta papperskorgen, nar jag egentligen bara kan kasta det ner i toan. Att dricka vattnet ur kranen kanns inte helt normalt. Nojigt tar jag mig for magen efterat och ber en tyst bon om att jag inte ska bli sjuk. Eller bara det faktum att vi, jag, frossar i all denna amerikanska matkultur. Det ar chocolate chip waffels med graddfil och bjornbarssylt till frukost. Burritos till middag. Och snuskigt bitter ol pa partyt. Efter att ha atit endast, och da menar jag ENDAST, kyckling kyckling och lite mera kyckling (kokt och panerad, med diverse kroppsdelar fran kycklingen du inte ens visste existerade) tillsammans med en gigantiskt hog med ris och tva potatisar och nagon skiva tomat, sa njuter min mage av den amerikanska maten, aven om knackebrod som sagt vore guldet i min kista. Missforsta mig inte nu, maten var for det mesta utsokt i sydamerika, men kyckling vill jag helst inte ha just nu.

Planen har i alla fall mina vanner, bekanta och familj, ar att segla runt i en husbil som Audie ska kopa inom snarast (kanske redan idag!) och njuta av den fantastiska naturen. Han ska lira lite trummor och jag far bada i de kristallklara sjoarna. 

Solen ar varm. Naturen mycket lik den svenska. Och svenskan i mina tankar borjar sakta blekna. Det ar lite sorgligt, men jag gor mitt basta for att lara (tvinga) Austin nagra simpla svenska fraser.

ps. Ar redan kandis har efter den komiska bilden vi tog pa stranden i montanita med restaurangen som Austins foraldrar agde en gang i tiden men som fortfarande (ja enligt alla) serverar nagot av det ba†sta i matvag, logga malade pa magen. " Aha, sa du ar den mystiska tjejen pa fotot!" Kan ju skryta och saga att det varit lite av en snackis har. ds.

Sa styr vi kosan mot Amerikat

Strax innan midnatt ar det tankt att vart plan ska lyfta harifran Limas internationella flygplan for att ta oss vidare mot Florida och dar efter Los Angeles. Val framme ar vi inte riktigt sakra pa hur vi ska komma fram til Ashland, Oregon, men det loser sig!
Sa fortsatter min resa pa nasta kontinent. Oplanerat? Ja. Men kan det bli battre?

Njut av junisolen darhemma!
KRAMAR

Galen eller bara smatt kollrig?

En valdigt konfunderad, velig och absolut tokig Sofia kan inte riktigt bestamma sig. Har star hon vid ett vagkors och funderar sa att det knakar i bade huvud och hjarta over vilken vag hon ska valja. Den ena vagen pekar mot det vi kanner till som Amerika, Forenta staterna. Den andra tillbaka mot min planerade resa, Brasilien och eventuellt pluggande till hosten. 

Jag har fatt mitt visa accepterat det enda som fattas ar en flygbiljett. Jag befinner mig i Cuzco, langt langt bort fran Brasilien dar jag hade planerat att vara kring den elfte. Men jag ar har med den kille jag spenderat mina tva senaste manader med, och nar han fragade om jag inte ville folja med honom hem for lite nya aventyr sa tvekade jag inte sekund.

Jaha. Anda sa sitter jag har nu och ar lite orolig over om jag gjort ratt. Lite rad nagon? 21 ar val ingen alder kanske, men att lamna det jag hittat har inget med antal ar man har pa nacken.

Bortsett fran detta sa tackar jag Bolivia sa mycket for allt. Absolut det basta landet jag besokt under min livstid. Dar har jag klippt mitt har for tjugo kronor (fast frisorskan var val langt bort fran profesionell och mitt har ar fortfarande nagorlunda ojamnt). Sett de mest fantastiska landskap. Jagat anacondor i djunglen. Haft Her Nilssons pu huvudet. Skadat en aligators glodande ogon i kolsvart morker. Slickat salt fran vaggarna. Haft kranglande mage fler an en gang. Frusit om tarna. Skaffat hippielook utan att veta om det. Tuggat kokalov tills tanderna blivit grona och munnen om. Vaknat upp i nattbussen och skadat att fonsterna ar tackta av frost och is. Kakat lama. Frukostbuffe for 30 kronor. Badat jacuzzi pa ett lyxlyxigt hotell for 200 spann. Kopt massa stickade grejor. Farskpressad apelsinjuice pa gatan. Checkat in pa samma hostel (El Solario) fler an tre ganger. Och haft det absolut, absolut bast.

UPPDATERING:

Hej. Kopte precis min biljett. Jag aker till Los Angeles den 14 Juni. Sa om allt gar genom planerna ar jag val hemma i september. Om nagon kunde vara sa vanlig att sanda lite knackebrod, kalles kaviar och lite karamellkungengodisar-??? vore guld vart!!
Forlat fina familj men ibland maste man vara lite galen.
Puss och kram!

En jordnotssoppa jag sallan kommer att glomma

Buenas!

Igar natt var nog den varsta natten i mitt liv. Ja, i alla fall den varsta jag kan komma pa i nulaget. Kansliga lasare varnas, detta ar sa langt barntillatet som mojligt.... Jag borjar lite lugnt och stilla.

Vi ar i Tarija Vinregionen har i Bolivia. Glom det kalla klimatet och tjocka halsdukar. Har har flipflopsen ater satt sig pa fotterna och koftan lamnats pa hostelrummet. Vi hade en helt fantastisk resa med varan jeep ute i saltoknen, oknen, bergen, ett trollbindande landskap, kalla natter, stjarnklara himlar. Det var vi tre samt ett asskont svenskt par fran soder. Vi at gott, sov under 1222 filtar och sjong medan jeepens hjul snurrade runt runt runt. Det var tre dagar jag sallan kommer glomma. Hur vi klattrade over massiva stenar och overvalldigade skadade flamingosarna i lagunerna flyga ivag mot nasta destination.

Det var det vackra med detta inlagg.
Nu till det grovre.

Som vanligt kilade vi ivag till marknaden igar for att kaka lunch- det ar dar man hittar den billiga maten har i sydamerika, samt stora kottstycken som blodiga hanger fran taket, mystiska drycker i plasthinkar och frukter i alla dess farger. Vi slog oss ner bredvid en kanadensisktjej som glatt vinkat till oss att maten vid det standet var utsokt. Trabankarna knarrade lite nar jag satte mig och vaxduken pa bordet klibbade sig fast vid mina armar. Magen kurrade. MAT!

Vi bestallde alla samma sak, Pollo Picante med massa linser, ris och potatis. Jag smackade nojt med munnen och slevade i maten. Till detta hade vi farskpressad morotsjuice som jag kopt at oss nagra stand darifran. Nar tallriken ater var ren och fin fragar den aldre kvinnan som lagar maten om hon kan fa bjuda pa lite jordnotssoppa, och sadant kan man ju bara inte saga nej till.

Men lilla Sofia vaknar upp mitt i natten av att hennes mage kvider. Skriker. Bankar och frustar. Illa kvickt slanger jag mig upp ur sangen. Struntar helt i att ta pa mig skor dar jag kilar ut i natten, morkret, for att hitta toaletten. Det ar knappt sa jag hinner stanga dorren. Tanda lampan. Soppan bestamde sig for att ta sig ut igen. Och det ar hemskt. Och jag skakar. Och onskar nastan att jag bara kunde forsvinna fran denna jord, fran smartan.
Detta upprepas flertalganger denna natt. Ja. Sa blev man matforgiftad annu en gang.

Kanske ska jag tacka min lyckliga stjarna. Endast tva matforgiftningar pa fyra manader. Inte illa. Men snalla gode gud, lat det aldrig handa igen!

I alla fall. Nu mar jag gott, nagorlunda i alla fall. Nu ska det drickas lite gott vin, atas ost och salami for att sedan kila ivag till bion. Slang dig i vaggen SF, har kostar det endast 20 kronor att sitta i en biosalong och njuta av en film. Billigt, huh?

Blek. Lite mer blek och massa gott

Sa var man blek igen. Sadar smutsigt grafargad i ansiktet att folk garna skulle vilja ta en vatservett och tvatta av mig. Men nej det ar inte skit, just nu ar det min hudfarg. Bena ma an  vara nagorlunda bruna- men de ar de anda kroppsdelarna som vittnar om strander och hetta.

Bolivia. Nu ar vi har efter att ha ilat igenom hela Peru pa nagra ynka dagar. Vi borjade i Copacabana for att skada och njuta av varldens hogsta sjo- eller vad man nu kan saga- Titicaca. Titicaca var stilla. Sa lugn att man nastan trodde det var himlen som lagt sig till ro dar mellan bergen. Dagen efter bar det av till La Paz dar vi nu befunnit oss i tva dagar. Det ar ganska kyligt. Solen varmer under dagarna men i skuggan lurar kylan. Jag gillar det har. Allt ar sa billigt. Har ater vi tre-ratters almuerzo for tio kronor. Sover pa hostel for 25 och jag absolut dranker mina ogon i allt fin som folket saljer ute pa gatorna (bortsett fran fladda farhuvuden om Lamafoster).

Igar slangde vi oss nerfor de bolivianskabergen med mountainbikes. Den legendariska, must do, Death Road - El camino de muerte. Det var stenigt. Brant. Och farligt fort att rusa nerfor vagarna med en harsman till den brana stupkanten. Sa tidigt som for tre dagar sedan hade 4 personer omkommit efter att deras bil slirat av kanten. Vi kunde se resterna av bilden laaaaangt dar nere. Totalt har ca 36 personer dott av denna cykeltur, sa ni kan ju forestalla er. Dock tyckte jag inte det var sarskilt laskigt. Jag alskade det. Blev kallad kamikazee girl. Och sa var det bestamt, nar jag kommer hem till svea rike ska jag borja med mountaibiking! Japp, sanna mina ord!

Naval, idag drar jag , Austin och hans brorsa samt nagon brud jag annu inte kanner ner till Uyuni. Saltoknen. Ha det sa fint!

Grattis Mammor denna majdag!

Hej alla underbara mammor! Varmast Hej till min fina Mamma och min syster Jessica - battre modrar gar inte att finna. Tanker pa er! Cariños!!

Rushade igenom halva Peru for att komma hit till Lima. Ja, folk har sparrat upp ogonen och rynkat skeptiskt pa ogonbrynen nar jag berattat att jag skulle ta mig ner till Peru igen, fran Ecuador- istallet for att fortsatta upp mot Colombia och Venezuela. Och aven om karibiens turkosa vatten lockade hade jag redan langt innan salt min sjal till Bolivia. Sa, jag fick mina tva veckors sol och bad i Montañita - dar jag fastnade. Att lata sig i en hangmatta och sitta pa stranden varje eftermiddag for att se en skar sol sjunka ner i havet fran en violett himmel var precis vad jag behovde. Saknar fina Jonna- skonaste svenskan pa den har sidan av jordklotet, och schyssta men dock nagot galna Miguel fran dive shopen. Men nu styr vi kosan mot de Bolivianska bergen, kylan och varma trojor (som jag dock inte ager annu).

Jag och Austin tog en buss fran Montañita vidare till Mancora i Peru, en resa pa cirka 10 timmar. Vi anlande klockan halv fem pa morgonen, satt utanfor polisstationen for att vanta in solen och gaspade och kliade oss i vara somtrotta ogon. Forhoppningsfulla och nagot naiva tog vi en tuk tuk ut i ingenstans for att prova lyckan att lifta. Lastbil efter lastbil passerade utan att nagon ville plocka upp tva trotta backpackers med smutsiga fotter. Vi stod i den stekheta peruanska solen som gjorde mig nagot svimfardig i flera timmar tills vi slutligen gav upp. Sa kopte vi en biljett hit, ytterligare en langresa men denna gang pa over 20 timmar. Gissa om vi var trotta efter att ha spenderat tva natters "somn" pa obekvama bussaten?

Imorgon drar vi vidare soderut. Vi har bekantats med en fransman har pa hostelet som har en ascool van! Det blir roadtrip och det kommer bli grymt.

Tydligen masta jag skynda mig, mitt amerikanska resesallskap ar otalig pa att ata nagra himmelska smorgasar med avocado, tomater, queso crema och skinka pa en baguette. 

KRAM OCH ADJO!

Bilder fran Miraflores har i Lima, typ lyxigaste delen av stan. Mini USA med andra ord.

Delicious and awesome

Tjoho!

Cocos och banan milkshakes i skuggan. Passionsfruktsmojito nar solen lagt sig till ro under horisonten. Bad. Sand i duschen. Skona manniskor. Ostempanadas till snacks. Fjaderorhangen. Spanska. Engelska. Svenska. Camarones al Ajillo. Dalig mage (pga 1.50 dollars almuerzo......). Tatueringar (dock inte pa mig). Rosa skymmning. Rod mane. Surfare. Saltvatten. Dreadlocks. Skitmusik. Skit under naglarna. Lasa bok i hangmattan. Jaga bort grashoppor. Myggbett. Film i oskon soffa. Sushi. Skratt. Branna. Rom for 14 kronor. Magnum mandel. Doda skoldpaddor pa stranden. Luffsande hundar. Fina manniskor att hanga med. Vakna till ljudet av vagorna. Krypa ut ur myggnatet och kanna sanden pa golvet. Duscha i kallvatten. Dromma och langta.

Montañita har nog tyvarr gjort sitt.

Its The Best!

Halla!

Snabb uppdatering!

Fortfarande i Montañita. Blev klar med min dyk-kurs i fredags. Var nere pa hela 32 meter under havsytan! Gissa om det kandes skumt eller vad? Ar hur som helst en certificerad advance-dykare nu, vilket kanns hur bra som helst! Nu kan jag dyka vart jag vill, anda ner pa 30 meter, utan nagon dive master utan racker med en annan person med samma cerifikat.

Kommer nog stanna har litte langre an vantat. Hanger med en stortskon amerikan vid namn Austin, han jobbar som dive master har och vi kanske ska till Bolivia tillsammans. Vore grymt! Har surfat och nu ska det kikas pa film. Ses och hors!

Lite myggbett på oväntat resemål

Sitter här på ett hostel i montanita, Ecuador. Otippat eller hur? Egentligen bor jag inte här , har flyttat ner på stranden i ett litet hus tillsammans med två brudar- en svenska och en kanadensiska. Och som grädde på moset håller jag på att göra min advancekurs- alltså DYKNING!!! Det kommer bli grymt är jag säker på. Än så länge får Ecuador två tummar upp. Behöver denna sol och sanden på godsintares. Nej nu måste jag söva. Ska upp tidigt för mitt dyk. Burnas noches !

Lata Dagar

 Har sitter man och svettas utan anstrangning. Somnar vid poolen utan att ha gjort mig fortjant for det. Slukar i mig en 7up med is. Har saltvatten i haret, sand i bikinin. Ack sa som jag saknat detta! En varm sol och riktigt bruna ben. De ar har nu! I Mancora har jag fatt det jag velat ha sa lange.

Traffade nagra svenskar pa hostelet i Lima som aven de begav sig hit. Vi tog in pa samma hostel och spenderade nagra dagar tillsammans. Nu har det dock dragit vidare till Ecuador, och jag svavar fortfarande runt i ovisshet. Har INGEN aning om vart jag ska nast. Ville verkligen upp mot Colombia, men med tanke pa att jag inte har varit i Bolivia annu kanns det lite dumt. Eller jag vet inte, det gar ju. Jag kan ju. Men. Det kommer bli en jaaavla massa bussresande. Naval, imorgon ska jag aka. Har val egentligen vantat in Tom, engelsmannen jag traffade i Buenos Aires for 1000 ar sedan, som kommer imorgon bitti. Och darefter blir det att dra vidare. Ecuador, Colombia eller tillbaka till Lima- det ar fragan?

Kanns nagot jobbigt att styra kosan mot kalla Bolivia nu nar stranden sitter sa fint, men skulle det nu bli sa far jag trosta mig sjalv med att en manad i Brasilien inte kommer bli helt fel.

Nu vill jag ha lite uppdateringar hemmifran! Ligger snon kvar eller?

Aja, nu ska jag lasa, planera blivande resor och ta mig ett dopp. Adjoss!

ps. slutligen nagra bilder!!

Med en varkande rygg och en rosa solnedgang

I Lima. Jag gillar det. Visserligen hade jag feber och fruktansvard traningsvark efter sandboardingen forsta dagen- men lyckligtvis blev jag ompysslad dar jag lag och yrade i toppsangen pa hostelet. Fick hett te och sedan blev det att slappa i tv rummet och kika pa film. Ogillas starkt att vara sjuk under sin semester men vad gor man. Ar fortfarande nagot krasslig men mar battre. Osis att det inte gar att ladda upp bilder har heller! Sa som jag langtar efter att visa mina fina bilder fran Machu Picchu eller de fran sandboardingen jag gjorde med mina tva norska vanner som jag reste tillsammans med tills nu, Erlend och Johannes. De bada har seglat over hela atlanten, fran Norge till Karibien (!) Dock flog de tillbaka till Dominikanska republiken i forrgar och jag fick sjalv intrada Lima. Dock lamnade de mig med ett norsk ordforrad som aldrig varit battre och forstaende. De havde till och med att de knappt pratade svorsk med mig, utan ren och skar norska! Tummen upp for mig!

Ar ganska kluven over vad jag ska gora just nu. Laste precis kommentarerna och nej jag vill verkligen inte stressa igenom resan men att inte ha nagon ide vart man ska ta vagen har nast ar lite skum.

Lite lustiga saker jag fatt hora:

1. Jag liknar Jennifer Aniston (?) "Har du fatt hora att du liknar Jennifer Aniston?" -har fler och fler personer fragat mig. Forstar inte riktigt. Men antar att det ar en komplimang.

2. Jag pratar spanska som om jag kommer fran Kuba. Det ar inte en komplimang men antar att det ar battre an att prata Gringo-spanska.

Det var allt. Lite kort och gott. 

Chau!

So In this Case

Hola amigos!

Jag gor i nulaget mitt yttersta for att ladda upp nagon bild har, men datorn, eller snarare internet ar segare an segast sa jag fruktar att ni maste anvanda er fantastiska fantasi i detta lage.

Iforrgar kom jag hem fran min fyra dagars hajk (fult ord..hajk!) genom djungeln. SA JAVLA GRYMT! Hela grejen. Varje dag. Forsta dagen sa akte vi mountain bike nerfor ett berg, ja nu ar mitt minne sa daligt att jag inte riktigt minns hur hogt detta berg var men svangarna var tvara och det gick fort som attan. Sag forovrigt ut som en clown med poncho och reflexvast, arm och knaskydd och en hjalm pa hjassan. Lacker!

Dag tva blev en allt utom simpel vandring genom djungeln. Myggorna kalasade pa vara hudar och fotterna blev skitiga och ryggen blot av svett- 26 kilomenter, men ack vilken upplevelse! Vi fick underbart god guacamole till middag och sedan tuppade jag av i sangen. Fotterna skrek av smarta. Blasor har. Blasor dar. 

Dag tre startades med eh...zip liners. Vet ej vad det ar pa svenska men vi flog genom luften, fran klippa till klippa med hjalp av en lina. Sedan lite mera promenix (milt sagt) for att komma till dessa eh..varmvatten bassanger,

Dag fyra klev vi upp 4.00 innan solen bestamt sig for att gora morgon, och sa slapade jag mig uppfor alla de dar hundratals trappstegen mot denna gamla inka stad, Machu Picchu. Det var. Obeskrivligt. Att sta dar uppe pa toppen av berget, tillsammans med molnen som smekte dess gronskande klippor, och skada ruinerna efter detta (nagot brutala) indian folk. Om och om igen forundrades jag over hur i hela friden de lyckades skapa staden dar pa toppen av Perus djungel. 

Naval. Jag har brattom! Ska till Ica (icke mataffaren) ikvall!
Ledsen att vara sa kortfattad. Men ni forstar. Buenas!! 

Och aventyret fortsatter...

Vet ni vad. Jag ar i Peru! Kom hit den...andra april. Efter Atacama drog jag upp till Arica - dar hamnade jag pa ett mysigt hostel som dock var nastan tomt bortsett fran tva amerikaner och en aldre (da snackarr vi vitharig och kulmage) engelsman. Dagen dar spenderades med de tva amerikanerna - vi strosade runt pa stan, tog oss upp till en utsiktsplats dar vi sag hela Arica och anda bort till Stilla Havets horisont. Det var fint. Sedan handlade vi for varldens supe! Har nog aldrig atit sa god mat pa ett hostel. Det blev kott marinerad i vin. Ceviche- typisk peruansk mat med massa lime! Chorizo och paprika och gud vet vad! 

Efter en natt i Arica packade jag och en av amerikanerna, Steven, vara ryggsackar och satte oss i en bil som tog oss genom den peruanska gransen till staden Tacna. Darifran hoppade vi pa en buss som drojde 6 timmar innan vi kom fran till var slutdestination, Arequipa - Perus nast storsta stad. Historisk. Intressant. Och stillsam. Forsta kvallen hamnde vi med ett gang peruaner som alla ville fa en smakbit av gringosarna som besokt deras hemstad. Vi dansade tills vi blev svettiga och gick vilse i natten. Andra dagen var tankt som en hej-vi-gar-omkring-och-fotar-hela-staden-dag (Steven ar typ fotoproffs och har med sig jag vet inte hur manga objektiv och kameror), men jag hade glomt att ladda min kamera sa blev lite surmulen. Stackarn forsokte pigga upp mig men ni vet nog alla hur jag blir nar jag ar sur! Slutligen foljde jag motvilligt in pa ett litet stalle dar de skyltat med Mojito+Ceviche for 15 soles - typ 35 kronor. Efter att ha smuttat pa typ den godaste mojiton i varlden kande jag mig inte lika sur langre. Cevichen var olagligt god och stax kom den nagot berusade agaren och gjorde oss sallskap. Han havade in ol efter ol och flirtade oblygt med stackars mig. Fler och fler ville ta bilder och vi blev behandlade som kungafamiljen fran Gringo land. Sjalv tycker jag att jag ser lite latina ut, men icke tydligen. Har ar jag vit och blond. Lustig. Jag passar inte in nagonstans. Andra backpackers kommer fram till mig och forsoker pa hackig spanska fraga mig vart bussterminalen ar. Jag blir alltid lite stalld, ibland bestammer jag mig for att spela med. Det ar lustigt, for min spanska ar inte jattebra men defintivt SAAAAAAAAA mycket battre an tidigare, 

I alla fall. Kom hit till Cuzco idag, pa morgonen efter en massa tmmar i en inte alltfor obekvam buss for 80 spann. I overimorgon ska jag och Steven joina The jungle trek. Vi ska cykla mountainbike, vandra uppfro berg och slutligen na det historiska, mytomspunna Machu Picchu! Kommer bli grymt!! Dock...dyrt men det maste det vara vart! Over 1500 svenska kronor for fyra dagar och tre natters aventyr. 

Ha det sa gott! Jag har det!

Stekhet sol och tindrande stjarnor i Atacama

Hola!

I okenstaden San Pedro de Atacama. En kort och gott sagt ett brunt litet samhalle. Gatorna, bruna. Stenhusen-bruna. Folket- bruna. Solen gassar over oss och gronska ar inget att rakna med. Varje gang jag atervander till hostelet for laggdags maste jag duscha av mig fotterna som under dagens lopp blivit alldeles dammiga. Idag blir tredjedgen i denna turistort (seriost, hela stallet ar tillfor turister. Endast restaurangen, turistinformationer och stallen att boka aventyrsturer och hostels) men aker ikvall vid sjutiden till Arica. Chiles nordligaste stad. Behover battra pa brannan sa blir nagon dag pa stranden! Tjihooo!

Pa bussen fran Valparaiso och hit, en fard pa cirka 25 timmar, bekantades jag med tva skona engelskor vid namn Georgia och Emely som reset och kommer resa runt jag vet inte hur lange! Vi anlande hit pa tok for sent, varje hostel var stangt och alla lag och sussade sott medan vi desperat forsokte hitta tak over huvudet. Slutligen fick vi det vi sokte. Ja...nastan. Blev en iskall natt dar vi fick sova pa golvet hos en engelsklarare som erbjod oss tak over huvudet. 

Efter det hittade vi dagen darpa i alla fall ett stalle med sangar. Vi drog ivag till Valle de la Luna - oknen med andra ord.Nertill ser ni nagra bilder. Gissa om det var haftigt? For att inte tala om min gardag da jag var en av de lyckliga som fick aka ut i mitten av oknen under en stjarnklarhimmel for en astronomirajtantajtan. Turen hade varit installd hela veckan pga moln over himlavalvet. Men just igar sa blev det av! Blev helt facinerad over vad astronomerna hade att beratta.Nu kan jag peka ut samtliga stjarntecken, jungfrun, orion, oxen ja you name it! Vi fick kika i gigantiska teleskop pa nebolusor, andra galaxer, stjarnan Sirius, Saturtnus och massa annat som fick en att flamta av oversakande fortjusning.

Det var allt for idag, min tid rinner ivag. Passade pa att lagga till nagra bilder fran mina dagar med kusinerna och min moster. Saknar dem!

Besitos!!

Och allting bara skakade

Efterat var jag som i chock. Kunde inte forsta att den for mig alltid sa fasta mark helt utan forvarning borjade skaka med all sin kraft. Vi var under Moder Jords vald. Borden. Stolarna. Glasen. Manniskorna. Allting i rorelse. Sekunderna kandes som en evighet. Men Hon var barmhartig mot mig. Ett jordskalv pa 5.2 och inte mer.

Jag var ute med min kusin David. Vi dansade och hade det skoj pa una disco som bara, likt alla andra utestallen pa denna kontinent, spelade latinska rytmer. Reggaeton, Cumbia, Bachata och gud-vet-vad. Jag dansar sa gott jag kan, men nar alla brister ut i High School Musical-Latin version danser (det vill saga, alla pa hela dansgolvet borjar dansa exakt samma dans) star jag dar som ett fan och knapper lite generat fingrarna i takten. Sa nar vi val slar oss ner vid vart bord i den dunkla belysningen, nagot svettiga och anfadda, kanner jag hur min stol borjar skaka. Hur bordet mina armar vilar pa vilt borjar rora sig. Min forsta tanke ar att ett maratonlopp pa 100 personer tatt ihopklamda fatt for sig att springa precis bakom mig, Men Davids blick sa nagot annat, och jag kande hur skracken bubblade upp inom mig.

Inget hande. Ingen skadad. Folk fortsatte dansa och jag lugnade mig. Hemma hos min moster hade det dock varit betydligt varre. Eller snarare att ljudet fran jordskalvet gav ifran sig ett sadant fruktansvart late att de alla trodde att ett monster skulle kravla sig upp ur jordens morkaste avgrund. Hade jag befunnit mig dar hade jag formodligen inskrivits pa narmaste psyke. Tank er att vakna upp halv fem pa natten (morgonen?) for att hela sangen skakar likt den i Exorcisten och som om sjalva odjuret i Sagan om Ringen som Gandalf slass mot kommit pa ovantat besok. Nej tack!

Hur som helst. Bortsett fran det har jag haft det jattebra har med mina kusiner och moster. Latat och atit och varit pa dittan och dattan. Imorgon aker jag tillbaka till Valpo for att sedan pa tisdag dra vidare upp mot San Pedro de Atacama. Har nedanfor ar nagra bilder fran iforrgar da jag och tia Miriam under dagen befann oss i  Viña del Mar for att bland annat halsa pa David som jobbar som polisofficer dar. Hans arbetskamrater var ena lustiga typer och allla facinerade over mig och min resa. Att jag reser runt trots mina blott 21 ar. Sedan bjod David oss pa lunch och jag skaffade en fin liten bla flata med parlor att ha i haret.

Nu strax ska vi kila ner till centrum och kaka lite glass. Trots att jag ar sprangfylld av avaocado fran deras egna avocadotrad fran bakgarden. Kommer sakna dem allihop. Vill nastan inte fara har ifran. Men men. Resten av sydamerika kallar. Nastan alla jag traffat befinner sig i Bolivia, sa blir till att aka dit inom en valdigt snar framtid,

Alla halsar och talar gott om er kara familj hemma i Sverige!

ps. Fick sommarjobb trotsallt! Sa rakna med att jag kommer till sthlm kring den 10e juli. Usch och fy. Men vill man borja plugga sa.... ds.

Tu eres hielo. Yo soy fuego

Godnatt!

Ska strax krypa till kojs, som man sa vackert kan kalla det, men tankte att det vore val fint med nagra nya rader har i resebloggen.

Igar kvall hoppade jag och Menys dotter Alejandra av pa samma slutstation, hon vidare till..ja vart det nu var..och jag stannade kvar, vantandes pa Limaches pyttelilla tagterminal tills min fina lilla kusin- som naval inte alls ar sa liten langre utan likt min bror narmar sig sitt sjuttonde ar, Miriam kom och hamtade upp mig. Tillsammans traskade vi fram genom samhallets lilla centrum, vidare nagra minuter tills vi val var framme vid det enplanshuset dar min moster bor. Vi at brod for ovanlighetens skull (ironi), drack te och jag fick beratta allt om min resa so far. Sedan spelade vi det klassiska chilenska kortspelet vid namn Carioca som ar alltfor komplicerat for att forklara men inte alls sarskillt svart att spela, anda in pa smatimmarna.

Idag kom mina andra tva kusiner hit, Jorge och David. Har allitd sett dem som betydligt aldre an mig med tanke pa att jag endast var tio ynka ar da jag senast traffade dem och de fracka tonaringar. Men nu marks alderskillnaden knappt av. Jorge ar 25 och David 27. Hela dagen har en varm stralande sol gassat over Limache och vi har druckit lask och skamtat och skrattat. Skypat med min kara syster. Handlat. Smakat cuchufli for forsta gangen (asgott). Samt atit tva GIGANTISKA completos nu pa kvallskvisten. Jag tror banne mig det ar nagot av det godaste jag vet. Korv med brod, fylld med skalade tomater och surkal. Och ovanpa, ett lass mosad avocado, mayonas, senap och ketchup! Kan livet bli mer njutningsfullt? 

Sa spelade vi mer Carioca. Jag forlorade igen, men denna gang endast med 425 poang och inte 538 som igar. Det gar frammat. Drack Pap for forsta gangen sen jag kommit hit till chile, legendarisk lask med smak av papaya (fast mest bara socker). och tycker att mitt liv knappast kan bli battre an sahar. Att fa umgas med sin finfina familj sa har pa andra sidan jorden. Smaska lite choklad och skratta at de fracka chilenska fraser jag har lart mig under resans gang. Som "Como el pico", lika roligt varje gang.

Har ingen aning om vad som ar populart dar hemma just nu i musikvag. Men har hors denna sang standigt pa utestallena.  En perfekt lat till att Carretear, som det sa fint heter har.

O Valparaiso!

Hej, Sofia har- eller Sofi som jag numera kallas. Alltsa inte Sofieee utan som Soffi. 

I alla fall. Sahar en manad och tva veckor in pa resan befinner jag mig i Valparaiso. En stad vars hus myllrar upp over kullarna och bergen vid havet och vagarna i tvara svangar snirklar sig till dess ande. Vinden ar iskall men solen varm. Jag har atit tusenbladstarta med massa manjar, churros och annat gotti gotti som lagger sig direkt pa hullet! (Ja ni far ursakta att jag bara pratar om mat och hur mycket jag angrar att jag gluffsat i mig det..Fast angrar och angrar gor jag val inte- bara onskar att jag kunde vrakt i mig mindre).

Bor just nu hos mammas gamla van, gamla i benamningen kar van och inte att hon narmar sig 70, Meny. Hon ar helt underbar! Och sangen jag sover i sa gudomligt skon att den ar narmast omojlig att stiga upp ur. Gissa om mitt lilla ego blev glad nar hon upplyste mig om att min spanska ar betydligt battre an nar hon var och halsade pa oss i Spoland den dar sommaren for tva ar sedan! Visserligen sa jag nastan inte ett ord pa mitt modersmal da, men det ar en annan historia....

Staden ar som ett enda stort konstverk. Ett collage av klassiska gamla hus och prunkande graffitti. Jag alskar det! Hur anfadd man blir av att traska upp till el supermercado och hur solen kastar sina varma stralar pa de fargglada husen som envist klamrar sig fast vid branta klippor. Overallt tutar bilarna pa denna, i deras ogon, langa och blonda tjej fran sverige. Ja, jag blir nastan smatt irriterad- ni ska se mina riktga blonda och langa vanner! Da far ni se pa grejor!! Jag ar ju inget avdera. Men ja ja, det ar val smickrande. Tack och bock. 

Idag strosade vi runt pa stan. Akte en av hissarna som enkelt, men nagot instabilt, transporterar manniskor upp och ner over kullarna, eller vad man nu ska kalla dem?, kakade churros, tog massa foton och blev, som gradde pa moset, nastan bestulen pa min kamera. Ja, det ar da typiskt att nagra killar ska ge sig pa en drommande turist med ryggsack och vattenflaska. Lyckligtvis hann Menys dotter upptacka deran intentioner dar de forsokte dra upp ryggsackens dragkedja, hon skrek till och slangde sig over mig som ovetandes vantade in den grona gubben. Killarna kilade ivag snabbt som attan och dar stod jag som ett fragetecken. Enfaldiga Sofi!

Har mangen personer att traffa innan jag kilar vidare. Till...ja jag vet inte men mojligt att det blir La Serena, eller nagonstans norrut, kanske hela vagen till Atacama. Vet ej. Jag har ingen bradska. Bara lite. Vill vara i Brasilien i maj. Vi far se.

Har kopt nagra vykort idag. Sa ni som vantar, snart kommer de!
BESITOS!!

Tusen vita brod senare....

 Hej!

Sa, vart slutade historien senast...? Ah, just det ja! Santiago.

Befinner mig fortfarande har i denna torra hetta. Mina timmar av somn borjar sakta men sakert lunka tillbaka till sin ursprungliga plats, aven om jag kanske inte alltid ses som energisk. Bor just nu hos min chilenska van Lander, som ar en av pojkarna jag blev god van med i Punta del Este, och hans familj. De ar jattefina allihop! Man ar inte van att bli uppassad sa har, sarskilt inte nar man bott pa hostel och far tvatta strumporna i handfatet dar grannen bredvid borstar tanderna. De har till och med en hushallerska!! (Fast tydligen ar det ganska vanligt har...jag aterkommer till det). 

Santiago ar val inte direkt turisternas turiststad och har val egentligen inte sa mycket att bjuda pa annat an sin egna oppna famn. Men den duger gott och val for mig! Ska dock forsoka pallra mig till Cerro San Cristobal, dar bla. "La Virgen" ocksa kallad Maria, blickar ut over denna sydamerikanska huvudstad fran 900 meter over havet (yes, i city guiden jag fick av La casa roja stod det exakt sa, for att lata mer storslaget i guess!), imorgon. Maste maste maste! Med tanke pa att jag pa fredag eller lordag styr kosan mot min moders hemort, Valparaiso "Valpo". 

Den senaste natten tillbringade jag hemma hos min absolut underbara kusin Cecilia! Jag ar obeskrivligt tacksam over ALLT hon gjort och hennes familj far mig att smalta! Natalia, Javiera, Fernanda, huuur fina flickor som helst. Kunde nastan se mig sjalv i Natalia som nu ar 14!..Senast jag sag henne var hon sakert kring fyra ar. Hade tva fina dagar dar som bekvamt lagt sig kring mitt hjarta. Och som jag atit!!!!! Det dar jakla brodet jag varnat mig sjalv for, har slukats utan blinkning! Empanadas! Godis! Glass! GLASS! Mer glass! Mer godis!! Flickorna ar ena gottegrisar allihop och dar star jag med ett fanigt leende nar de fragar om int ocksa jag vill ha. Cecilias "hjalpreda" lagade hur god mat som helst och mannen i familjen standigt skamtande. Justja! Citat "Alla du kanner ar valkommna hit". Precis sa sa han. Sa att ni vet! Och aven om jag aldrig har behovt vara hungrig (och bara fortsatt bygga pa mattheten i magen), ar jag glad att de chilenska matvanorna ar mer lik de svenska. Argentina fick mig att leva helt upp och ner. Har kan man faktiskt ata flingor och mjolk till frukost och inte som dar borta: "Sofia, vill du ha kaffe till frukost?" "Ja tack!" "Men vanta, har har vi ju en yoghurt som ar din. Vill du inte ha den?" "Jo den kan jag ocksa ta!" "Vanta nu...Kaffe eller yoghurt?" "Vada?" Forbryllad min: "Ville du ha Kaffe eller yoghurt?" "Eh...bada?" "Eh...........Okej........."

OCH JUSTJA! Icke att forglommas! Kakade TVA paradis-praliner hemma hos dem!! Marabou choklad i chile? Kan livet bli mer underbart? Ack sa som de dricker lask har! Da trycker jag hellre i mig paradispraliner och nagra empanadas! Empanadasarna har ar faktiskt olika an de i Argentina. For att inte tala om spraket. Har skrattar de at mina argentinska uttryck som "Fuimos a un Boliche" Boliche i argentina ar typ Klubb. Har i chile ar det typ bowlinghall. Ja, har passar "lol" ganska bra in.

Vet inte vad mer jag ska skriva. Har inte pratat med en svensk sen...sen...jag skypade med Linnea nar jag var i Cordoba. Det kanns som ett bra tag sen. Sa kan det fa fortsatta. Alskar att prata engelska, och tack vare alla dessa britter talar jag Snobb-english. Spanskar ar "bastante bien". Det kanns bra. Jag gillar det har.

Pussen och kramen! Nu ska jag sova.

Ett litet ps. Med tanke pa att jag kommer fa svarigheter med att skaffa jobb om jag inte aker hem senast den 18 juni, vilket ar pa tok for tidigt, har jag funderat pa att stanna i sydamerika tills universitetet startar. I alla fall tills borjan av augusti. Fick forfragan att jobba pa hostelet har i Santiago, men tackade nej, hoppas nu pa att fa samma fraga senare under resan. Sa kan man jobba och pa sa vis bo gratis och i slutandan inte spendera sa fasligt mycket pengar. Att gora detta i Colombia eller Ecuador vore det mest optimala. Aja, bara en liten tanke jag har. Slut.

Sliten i Santiago

Buenas noches!

Trottaste sofia ever kallar fran ett hett Santiago.

Yepp, jag har sovit typ... atta timmar pa sammanlagt fyra dagar. Ja, det ar okej att flamta och skaka pa huvudet at denna hansynsloshet. Men det har bara blivit sa. Jag ar dod. En levenade zombie. Sa ikvall, IKVALL efter sadar sju timmars bussfard fran Mendoza och hit till Chiles huvudstad - dar jag iof fick in nagra fler timmars somn, ska jag banne mig ga och lagga mig tidigt! Pinsamt tidigt som det ses har ...klockan elva. Rena barnprogramstiden.

Igar hangde jag med mina engelska bekantskaper, hela natten. Och nar jag val anlande till mitt hostel hade nagon tagit min sang!! Sa dar stog jag i ett morkt dormroom, trott, sliten och utan nagonstans att sova. Det var allt utom roligt. Mendoza hade dessutom blivit sjukt kallt sadar bara pa en dag, gick omkring med langbrallor och kofta, sa pass var det! Och hostlets reception hade alla fonster och dorrar oppna av nagon anledning sa det var ett under att jag inte fros ihjal..Min buss klockan 8.30 var allt utom lockande, men slutligen hamnade jag ratt och har sitter jag nu pa ett schysst hostel i Santiago.

Ja, jag ska bo hos mina slaktingar och vanner med. Men det ar nagot speciellt med hostel! Sa ska stanna har tva natter. Santiago verkar for ovrigt som en nice stad och har ar det varmt som tusan att jag trodde jag skulle brannas sonder i solen.

Det var allt. Jag mar bra bortsett fran zombie-beteendet. Men nu ska vi se vilka mirakel mangen timmars somn kan gora! God natter!

Vin, ost, druvor, salami..Vin..

 Hejhopp i lingonskogen? Allt val i landet lagom? Spenderar mina sista dagar har i Argentina (naval tills jag ska till Iguazu) har i Mendoza som sagt. Kom igar efter en tio timmars bussresa fran Cordoba dar jag tagit avsked av Flor och Dana och deras familj. Hur underbara som helst! Kan inte beskriva hur val de tog hand om mig! De bad mig halsa till min familj, sa jaa. nu gor jag det.

Min fodelsedag var for ovanlighetensskull lugn! Vi drack asgod persiko daquiri (stavning? asch inte sa noga!) och fick en hur god tarta som helst, fylld av dulce de leche och pa toppen ett fint litet ljus som skulle uppfylla en av alla mina otroliga onskingar. Efter en sot frukost tog de med mig pa en biltur- en lang biltur. Vi atervande till Cordoba city kring atta tiden. Hade da atit en ljuuuvlig Milanesa med pommes som gor mig matt blotta tanken pa den! Stallena vi stannade pa var jattefina och vadret behaglig.

Sista timmarna av min 21arsdag halvlag jag i ett bussate med en schysst kanadensare, David, bredvid. Han tyckte att det var beklagit att jag spenderade min fodelsedag pa en buss...Sa igarkvall blev det desto livligare! Vi checkade bada in pa ett asnice hostel vid namn Empedoro...eller..ngt sant...(dock fanns det bara plats for mig en natt sa just nu ar jag pa ett inte alls sa roligt hostel men naval det ar en annan historia). GRATIS agg till frukost! Vattenmelon! Ahhh ljuvligt. Blev snabbt fragad om jag ville hanga pa ett gang som skulle och cykla kring vingardarna har. Sjalvklart tackade jag ja och sa hamtades kameran och sekunden efter (ok typ en timma, en och en halv) trampade vi oss fram i den heta solen pa trasiga vagar langs druvtradens grona toppar. Fran den ena druvgarden till den andra, Det doiftades. Smakades. Och njots! Jag kande mig nastan som en akta vinkannare pa nyhetsmorgon, aven om jag nu efterat inte direkt kan pasta att mina vinkunskaper har blivit nagot rikare. Men jag ar ju bara dum. Man blev nastan (eller JO) lite smalullig av allt vindrickande och den gassade solen. Det pickades lite ost och salami och brod med olivolja pa en vingard. Snacka om gott! Jag och en irlandska vid namn Fiona hade nastan hallucinerat ostar tills vi slutligen fick det vi ville.

Efter maaaanga glas vin atervande vi till hostlet, fraschade upp oss och bagav oss ut for att ata som akta argentinare, sadar kring elva snaret. Hamnade pa en mexicansk restaurang dar vi at ljuvliga fajitas med himmelsk guacamole och allt jag kunde onska! Till det blev jag bjuden pa en frozen margarita och vi hade a blast. Som gradde pa moset drog vi vidare till en bar dar jag slukade en mojito i ett naffs- for den var sa god. Och darefter DANS! Se skoj se skoj! Pa vingarden stotte jag pa en gang engelsman som bodde pa samma hostel som jag i Buenos Aires (varlden ar liten! Idag nar jag spatserade í stan med fina handgjorda orhangen dinglandes stoter jag pa samma hippiekille fran chile som gjort dem!! I uruguay! Montevideo! Odet! Han kande igen mig och hade tagit sig den harda vagen hit genom att salja sina helt fantastiska smycken)- och aven de befann sig pa the dance plejs som var fruktansvart nice. 

Min fodelesedag i efterskott blev summa summarum ASBRA!! Har gatt omkring med ett leende hela dagen...ok inte har knappt sovit nagot men HADE jag det hade jag flinat som ett fan.

Det enda dumma som hande igar var att jag och en av engelsmannen Tommy typ blev nastan ranade. Av nagra smapojkar som vi hade pratat med tidigare. En av dem var lite fortjust i mig och jag tyckte den lilla pojken var gullig. Tills hans kompisar forsokte ge sig pa Tommy och stoppade ner handerna i mina fickor. Stark som jag ar holl jag min bors i ett fast grepp och undrade vad de holl pa med. Ack sa arg jag var! Tom var typ dubbelt sa stor som dessa fjortonaringar och anda...Ja det var obehagligt men jag bad dem att dra snabbast mojligast. Fragade den lilla killen hur hans kompisar kunde gora sant, men han sag bara ledsen ut och sa "Det ar bara dom..inte jag". Det var hjartskarande. Att smapojkar maste rana turister och salja marijuana och kokain. Sjukt obehagligt. Men de fick tio pesos och inte mer. Livet i behall tack och lov!

Ikvall drar jag tillbaka pa visit till mitt gamla hostel for en nice asado!
Snart blir det Chile! Yay. Och har nedan, nagra bilder fran vindagen. mandagen.