Blir så full i skratt

Herre min gud! Om exakt på pricken en vecka så har jag landat i ett hett Buenos Aires. Jag är redo! Bring it sydamerikaner! Min spanska må vara mer gringo-aktig än någonsin men vet att den snart kommer rinna likt det klaraste vigselvatten. Folk kommer flämta "Pero que dices? No eres de aqui?!" ...fast med upp och ner vända symboler givetvis. Med tangosteg kommer jag glida fram över gatorna och mitt hår kommer istället för att blekas i solen, falla svart över mina axlar, som en äkta latina.

Nåväl, om det hinner växa ut såklart. Igår stod nämligen en rastlös Sofia framför spegeln i badrummet med en sax i högerhanden. De slitna topparna på hennes hår hade för länge sedan bett om att få avgå, och godhjärtad som denna unga dam endast kan vara, tvinnade hon tag i dem och uppflyllde de stackars satarnas sista önskan. Synd bara att hon är så klumpig. För även om håret kanske behövdes kapas en sådär 7 cm kändes det inte riktigt rätt när de bruna lockarna låg där, skärrade och hjälplösa i handfatet....

Hur som helst. Det var inte min  misslyckande frisyr som stod för dagens huvudämne. Nej, det som får mig full i skratt likt rubriken lyder, är ett telefonsamtal mellan mig och en skånsk telefonförsäljare.

Jag var just påväg att rota efter mitt underställ bland byråns alla lådor, för att sedan traska iväg mina fem kilometer till jobbet, då telefonen plötsligt ringer. Om det är något jag avskyr så är det att prata i telefon. Vet inte varför, men på någotvis känns det fruktansvärt jobbigt att lyfta den där luren och trycka den mot örat bara för att personen på andra ändan tycks vilja något som inte går att få ner i skrift. Med benen efter mig når jag slutligen den ringande luren. Svarar Hallå, men det verkar bara brusa. Försöker igen.

"Hallå??"

"Ja Hallå! Det här är Bla bla bla bla från Bla bla bla bla."

"Jaha..? Hej.."

"Och vad heter du?"

"Eh hehe, Sofia"

"Ah, Hej Sofia! Som sagt, jag heter Bla bla bla bla och undrar bla bla bla babbel babbel mera babbel"

Och så pratar denna "trevliga" person på om dittan och dattan som tycks vara så himla superduper bra, medan jag bara lyssnar med halvt öra för att sedan, smidigt , flika in med att jag inte är intresserad- fast på ett artigt sätt såklart. Jag kan aldrig riktigt avvisa telefonförsäljare. De låter ju  alltid så glada.

"..Bla bla bla Blåbär...Eller vet du vad blåbär är?"

"HAHA! Om jag vet vad blåbär är? Ja, det är klart??"

"Haha jaha vad bra. För det här innehåller blåbärsextrakt....Och.."

"Men alltså, jag tror tyvärr du ring till fel person. Jag ska nämligen fara utomlands om mindre än en vecka..så..kan nog tyvärr inte köpa något " Sägs med väldigt mild röst.

"Jaha vad kul! Vart då?"

"Sydamerika"

"Vart i sydamerika?"

"Jaa...runt hela tror jag"

"Vilka länder?"

"Som sagt, ska försöka ta mig runt hela"

"Ja här i Buenos Aires är det 29 grader och hur härligt som helst"

"Va?! Är det sant? Är du där nu?"

"Jajjamen. Vi har vårt säte här i Argentina..."

Och så börjar en lång konversation om Buenos Aires att inledas. Det hela slutar med att jag får denne okände telefonförsäljares argentinska telefonnummer ifall jag "Vill gå på middag".

När vi slutligen la på trodde jag att jag skulle dö av skratt.