Tillbaka där allting började

Jag antar att ett avslut på sydamerika - USA - resan måste fullbordas. Hur jag även här tar avsked till det vackraste jag fått upplevt under mitt liv. Oj vilka tunga ord tänker du, men sådant säger man bara när man är säker. Jag är säker.

Sydamerika var ren kärlek. äventyr. och lycka. USA var skönhet. lärdom. och längtan.

Nu sitter jag i en lägenhet på söder. Stockholm, må vara mitt nya hem. Men livet med en ryggsäck på axlarna är jag.

Den tredje september blir det genusvetenskap för hela slanten. Och nog kan jag hålla mig här ett tag. Kunskap och hjärngympa är väl nyttigt. Så stannar jag väl.

Vi syns på denna blogg då det bär av till Hawaii/Indien/Centralamerika - förhoppningsvis tidigare än jag vågar hoppas.

slängkyssar.

Smerfect

Godmorgon, godmiddag, godkvall!

Sitter har och svettas- det ar for varmt for att befinna sig utomhus men att besluta sig for nagra minuter framfor datorn var kanske inte det mest optimala heller. For er som undrar mar jag bara bra, trots gardagens kalabalik. Mexikansk mat fortars mer an jag onskar (seriost burritos och nachos vareviga dag! Vart ar sillen och potatisen? Och vi som tycker att barnfamiljer som kakar tacos varje fredagskvall ar knasiga och nagot fantasilosa...) Termometern visar 99 grader och strandbrannan ar sa varmt valkommen. Har absolut ingen som helst tidsuppfattning. Dagarna tycks flyga forbi och anda sa gor vi val inte alltfor mycket att hanga upp i julgranen. Taggar nasta vecka da vi blir en sju atta stycken som ska lira i husbilen mot en tredagars festival. Ar ganska overtygad pa att det kommer bli bra trangt och svettigt, men bilen ar rymlig och jag och Austin har den bekvamaste sangen av dem alla, pa toppen av allt -alltsa innuti bilen.

Idag klev vi upp tidigt...naval tidigt och tidigt, klockan halv atta. Men det var tidigt nog for mig for att jag ska gaspa under resten av dagen. Flertal loppisar pagar under lordagar sa det galler att vara ute i god tid sa man hinner snappa at sig plasttallrikarna, porslinskatterna i pastellfarger, utnotta flanellskjortor och farfars gamla  hatt. Det fyndades grejor till husbilen och jag ar nu stolt agare till en urtjusig, hederlig akustisk Stella gura, for 20 dollar! En mysig pratglad tant i blommigt forklade var mycket lycklig att salja vidare hennes sons gamla gitarr till nagon som ater kan plinga pa dess strangar.

For tva dagar sedan var det som alla kanske vet fjadre juli, ocksa kand som usas nationaldag. Rodvitarander och stjarnor hangde overallt. Folk hade laddat varje vra med fyverkerier och ol svaldes i mangder. Det var kul att som defenitivt anda svensk pa denna ort fira tillsammans med de patriotiska amerikanarna (fast nu ska jag inte dra alla over en kam, nagra ar inte alls stolta over sitt hemland, i alla fall inte i de kretsar jag umgas). Vi beskadade den arliga paraden dar alltfran kristna extremister till hippiesar som varnar om organsikmat glatt spatserade. Det kastades mangder med godis och andra gavor. Jag vinkade sa glatt jag kunde, ropade pa min utlandska accent (som alla tycker ar soooo cute), vilket resulterade fulla fickor med godis, tandtrad, enerigdryck, vattenflaska, tandborste, mera godis, popcorn...you name it. Darefter kastades det frisbee i parken. Kakades hemmagjord pasta. Kvallen spenderades framfor en brasa, nagra ol och trevligt sallskap. Langt fran fyverikeriernas ovasen men tillrackligt nara for att beskada de sprakande fargerna.

Lagger upp bilder fran var forsta roadtrip med Whaleshark- husbilen alltsa, da vi drog ivag till den californska nordkusten och sjalvfallet bilder fran nationaldagen.

Hoppas Sverige mar bra! Saknar det som sagt lite.

Det ar sjuttiograder varmt och sa skall ett nytt hem invigas

Hola!

Allt bra med mig, och med dig?

Lite besviken pa vadret, det har regnat och varit kallt. Sadar som det brukar vara i Sverige vid den har tiden. Tjocktrojorna fran Bolivia har definitivt kommit till anvandning under natterna, men under dagen har jag envist anvant mina shorts och flipflop. 70 grader har. Ja later helt sjukt inte sant! Farenheit, feet, miles och pounds har inte riktigt (las: inte alls) satt sig tillratta i hjarnkontoret. Nagra andra saker jag uppmarksammat har i Oregon:

• Man far kora mot rott sa lange det inte kommer andra bilar
• Bilen anvands flitigt. 3 minuters bilfard ar extremt vanligt (for att inte tala om de gigantiska jeepar som vissa manniskor envetnas att kora trots att de bor mitt i stan)
• ALLA har verkligen vapen. Lite pickadoller har och lite bang bang dar skadar val ingen?
• Majoriteten av manligt kon bar keps
• Folk vet faktiskt vad och pa ett ungefar vart Sverige ar och ligger (Vilket formodligen kan forklaras med att flertal har svensk bakgrund)

Vi borjar sadar.

Bortsett fran mina betraktelser har det inte hant sarskillt mycket. Vi har sett pa film medan regnet smattrat mot rutan. Lagat cherrypie fran Austins pappas egna korsbarstrad (eller ar det bigarraer?). Kilat till Ashland och kastat frisbee i parken. Till en borjan var jag nagot nervos, frisbee ar ju typ sporternas sport har efter basket, american football och baseboll, men jag ar ganska duktig. Fangar med en hand och springer fort som attan. Det ar skoj. Badat lite i poolen. Igar introducerades jag for ett spa har, alltsa natruliga simbassanger, ena med varmvatten och den andra med friskt. Samt bastu och angbastu. Det spelades didgeridoo i angbastun av Austin och hans van Cy (egentligen vet jag inte hur hans namn stavas) och hippiesarna sjong i morka stammor. Jag gillade det. Nar vi lamnade stallet dar jag simmat langder under en stjarnklar himmel var klockan nastan tolv och renare har jag inte kannt mig pa lange. 

Godaste nyheter! Sa var vart blivande hem hittat och Audie skall kopa denna skonhet till Motorhome idag, eftermiddag. Hipp hipp hurra och skal! Det ar ett stort fordon, med kok, badrum och hela faderullan. Imorgon blir vi ett gang som drar till kusten. Forsta bilresan i staterna skall invigas!

Nej nu maste jag kila ut i solen. Har blivit blek pa sistone. Ingen Ecuador-hy har inte. Snyft,

Jepp. Vi var pa storsta rednex-affaren nagonsin. Massor med haftiga vapen att skjuta algar eller manniskor med. ASBALLT!!!! (Ironi)

Idag gjorde Audie pannkakor at mig. Amerikanska pannkakor, inte vara klassiker inte. Jovisst, chocolate chip, blabar, havregryn, jordgubbar, hallon och bananer for all del, men jag gillar mina egna med vispgradde och hallonsylt mest. Fast det far vi inte saga till dessa amerikaner...shhh!

I-landsproblem. Grona landskap och varmvatten i duschen

Tjosanhejsan!

Sitter har och lyssnar pa sommarlatar via youtube. Svenskasommarlatar det vill saga. Som lockar om grona bjorkar, morkblatthavsvatten och mjukglass i solen. Googlade Absolute Sommar och blev serverad en rad uttjatade trallvanliga latar. Det finns fa saker som kan mata sig med en riktig svensk sommar. Saknar de ljusa natterna, att cykla pa nylagd asfalt i eftermiddagssolen och fika farmors hembakta masterverk pa altanen. Avundas er lite dar hemma. Fast egentligen borde jag inte klaga, for har finns bade bjork och granar.

Jag och Austin landade trotta vid midnatt i LAX, Los Angeles flygplats efter tio timmars flygresa fran Lima till Florida- dar vi var tvingade att vanta i 15 timmar tills nasta flyg. Och eftersom vi ofta saknar vett och tycker att de mest idiotiska ideer verkar rationella tog vi beslutet att hyra en bil for 244 dollar och kora hela vagen upp mot Oregon. Det var en i mina ogon oerhort snygg toyota i guldfarg, automatvaxel och bra fart. Men eftersom jag tog korkortet i borjan av januari och lamnade darefter mitt hemland tre veckor darefter, samt det faktum att jag aldrig kort en automatvaxlad bil forut, var Audie inte alltfor glad i tanken med att jag skulle kora. Fick duga med 10 minuter och sedan bytte vi forare, mot protester. Naval, fler chanser kommer att komma! Det galler att se det fran den ljusa sidan- som den dar filmen med Jack Nicholson (Eller hur han nu stavar sitt efternamn).

Efter sa lite som 9 timmar (ja, vi hade beraknat atminstone 13) anlande vi till Audies hemstat, stad, samhalle. Just nu bor vi hos hans mamma som har en stor konstnarlig villa med gigantiska fonster och den mjukaste sang jag sovit i pa lange. Undrar hur lange det kommer droja innan jag vanjer mig vid dessa bekvamligheter. Har flertal ganger virrigt stirrat runt i badrummet med det anvanda toalettpapperet for att hitta papperskorgen, nar jag egentligen bara kan kasta det ner i toan. Att dricka vattnet ur kranen kanns inte helt normalt. Nojigt tar jag mig for magen efterat och ber en tyst bon om att jag inte ska bli sjuk. Eller bara det faktum att vi, jag, frossar i all denna amerikanska matkultur. Det ar chocolate chip waffels med graddfil och bjornbarssylt till frukost. Burritos till middag. Och snuskigt bitter ol pa partyt. Efter att ha atit endast, och da menar jag ENDAST, kyckling kyckling och lite mera kyckling (kokt och panerad, med diverse kroppsdelar fran kycklingen du inte ens visste existerade) tillsammans med en gigantiskt hog med ris och tva potatisar och nagon skiva tomat, sa njuter min mage av den amerikanska maten, aven om knackebrod som sagt vore guldet i min kista. Missforsta mig inte nu, maten var for det mesta utsokt i sydamerika, men kyckling vill jag helst inte ha just nu.

Planen har i alla fall mina vanner, bekanta och familj, ar att segla runt i en husbil som Audie ska kopa inom snarast (kanske redan idag!) och njuta av den fantastiska naturen. Han ska lira lite trummor och jag far bada i de kristallklara sjoarna. 

Solen ar varm. Naturen mycket lik den svenska. Och svenskan i mina tankar borjar sakta blekna. Det ar lite sorgligt, men jag gor mitt basta for att lara (tvinga) Austin nagra simpla svenska fraser.

ps. Ar redan kandis har efter den komiska bilden vi tog pa stranden i montanita med restaurangen som Austins foraldrar agde en gang i tiden men som fortfarande (ja enligt alla) serverar nagot av det ba†sta i matvag, logga malade pa magen. " Aha, sa du ar den mystiska tjejen pa fotot!" Kan ju skryta och saga att det varit lite av en snackis har. ds.

Sa styr vi kosan mot Amerikat

Strax innan midnatt ar det tankt att vart plan ska lyfta harifran Limas internationella flygplan for att ta oss vidare mot Florida och dar efter Los Angeles. Val framme ar vi inte riktigt sakra pa hur vi ska komma fram til Ashland, Oregon, men det loser sig!
Sa fortsatter min resa pa nasta kontinent. Oplanerat? Ja. Men kan det bli battre?

Njut av junisolen darhemma!
KRAMAR

Galen eller bara smatt kollrig?

En valdigt konfunderad, velig och absolut tokig Sofia kan inte riktigt bestamma sig. Har star hon vid ett vagkors och funderar sa att det knakar i bade huvud och hjarta over vilken vag hon ska valja. Den ena vagen pekar mot det vi kanner till som Amerika, Forenta staterna. Den andra tillbaka mot min planerade resa, Brasilien och eventuellt pluggande till hosten. 

Jag har fatt mitt visa accepterat det enda som fattas ar en flygbiljett. Jag befinner mig i Cuzco, langt langt bort fran Brasilien dar jag hade planerat att vara kring den elfte. Men jag ar har med den kille jag spenderat mina tva senaste manader med, och nar han fragade om jag inte ville folja med honom hem for lite nya aventyr sa tvekade jag inte sekund.

Jaha. Anda sa sitter jag har nu och ar lite orolig over om jag gjort ratt. Lite rad nagon? 21 ar val ingen alder kanske, men att lamna det jag hittat har inget med antal ar man har pa nacken.

Bortsett fran detta sa tackar jag Bolivia sa mycket for allt. Absolut det basta landet jag besokt under min livstid. Dar har jag klippt mitt har for tjugo kronor (fast frisorskan var val langt bort fran profesionell och mitt har ar fortfarande nagorlunda ojamnt). Sett de mest fantastiska landskap. Jagat anacondor i djunglen. Haft Her Nilssons pu huvudet. Skadat en aligators glodande ogon i kolsvart morker. Slickat salt fran vaggarna. Haft kranglande mage fler an en gang. Frusit om tarna. Skaffat hippielook utan att veta om det. Tuggat kokalov tills tanderna blivit grona och munnen om. Vaknat upp i nattbussen och skadat att fonsterna ar tackta av frost och is. Kakat lama. Frukostbuffe for 30 kronor. Badat jacuzzi pa ett lyxlyxigt hotell for 200 spann. Kopt massa stickade grejor. Farskpressad apelsinjuice pa gatan. Checkat in pa samma hostel (El Solario) fler an tre ganger. Och haft det absolut, absolut bast.

UPPDATERING:

Hej. Kopte precis min biljett. Jag aker till Los Angeles den 14 Juni. Sa om allt gar genom planerna ar jag val hemma i september. Om nagon kunde vara sa vanlig att sanda lite knackebrod, kalles kaviar och lite karamellkungengodisar-??? vore guld vart!!
Forlat fina familj men ibland maste man vara lite galen.
Puss och kram!

En jordnotssoppa jag sallan kommer att glomma

Buenas!

Igar natt var nog den varsta natten i mitt liv. Ja, i alla fall den varsta jag kan komma pa i nulaget. Kansliga lasare varnas, detta ar sa langt barntillatet som mojligt.... Jag borjar lite lugnt och stilla.

Vi ar i Tarija Vinregionen har i Bolivia. Glom det kalla klimatet och tjocka halsdukar. Har har flipflopsen ater satt sig pa fotterna och koftan lamnats pa hostelrummet. Vi hade en helt fantastisk resa med varan jeep ute i saltoknen, oknen, bergen, ett trollbindande landskap, kalla natter, stjarnklara himlar. Det var vi tre samt ett asskont svenskt par fran soder. Vi at gott, sov under 1222 filtar och sjong medan jeepens hjul snurrade runt runt runt. Det var tre dagar jag sallan kommer glomma. Hur vi klattrade over massiva stenar och overvalldigade skadade flamingosarna i lagunerna flyga ivag mot nasta destination.

Det var det vackra med detta inlagg.
Nu till det grovre.

Som vanligt kilade vi ivag till marknaden igar for att kaka lunch- det ar dar man hittar den billiga maten har i sydamerika, samt stora kottstycken som blodiga hanger fran taket, mystiska drycker i plasthinkar och frukter i alla dess farger. Vi slog oss ner bredvid en kanadensisktjej som glatt vinkat till oss att maten vid det standet var utsokt. Trabankarna knarrade lite nar jag satte mig och vaxduken pa bordet klibbade sig fast vid mina armar. Magen kurrade. MAT!

Vi bestallde alla samma sak, Pollo Picante med massa linser, ris och potatis. Jag smackade nojt med munnen och slevade i maten. Till detta hade vi farskpressad morotsjuice som jag kopt at oss nagra stand darifran. Nar tallriken ater var ren och fin fragar den aldre kvinnan som lagar maten om hon kan fa bjuda pa lite jordnotssoppa, och sadant kan man ju bara inte saga nej till.

Men lilla Sofia vaknar upp mitt i natten av att hennes mage kvider. Skriker. Bankar och frustar. Illa kvickt slanger jag mig upp ur sangen. Struntar helt i att ta pa mig skor dar jag kilar ut i natten, morkret, for att hitta toaletten. Det ar knappt sa jag hinner stanga dorren. Tanda lampan. Soppan bestamde sig for att ta sig ut igen. Och det ar hemskt. Och jag skakar. Och onskar nastan att jag bara kunde forsvinna fran denna jord, fran smartan.
Detta upprepas flertalganger denna natt. Ja. Sa blev man matforgiftad annu en gang.

Kanske ska jag tacka min lyckliga stjarna. Endast tva matforgiftningar pa fyra manader. Inte illa. Men snalla gode gud, lat det aldrig handa igen!

I alla fall. Nu mar jag gott, nagorlunda i alla fall. Nu ska det drickas lite gott vin, atas ost och salami for att sedan kila ivag till bion. Slang dig i vaggen SF, har kostar det endast 20 kronor att sitta i en biosalong och njuta av en film. Billigt, huh?