onsdag 4 april 2012

Och aventyret fortsatter...

Vet ni vad. Jag ar i Peru! Kom hit den...andra april. Efter Atacama drog jag upp till Arica - dar hamnade jag pa ett mysigt hostel som dock var nastan tomt bortsett fran tva amerikaner och en aldre (da snackarr vi vitharig och kulmage) engelsman. Dagen dar spenderades med de tva amerikanerna - vi strosade runt pa stan, tog oss upp till en utsiktsplats dar vi sag hela Arica och anda bort till Stilla Havets horisont. Det var fint. Sedan handlade vi for varldens supe! Har nog aldrig atit sa god mat pa ett hostel. Det blev kott marinerad i vin. Ceviche- typisk peruansk mat med massa lime! Chorizo och paprika och gud vet vad! 

Efter en natt i Arica packade jag och en av amerikanerna, Steven, vara ryggsackar och satte oss i en bil som tog oss genom den peruanska gransen till staden Tacna. Darifran hoppade vi pa en buss som drojde 6 timmar innan vi kom fran till var slutdestination, Arequipa - Perus nast storsta stad. Historisk. Intressant. Och stillsam. Forsta kvallen hamnde vi med ett gang peruaner som alla ville fa en smakbit av gringosarna som besokt deras hemstad. Vi dansade tills vi blev svettiga och gick vilse i natten. Andra dagen var tankt som en hej-vi-gar-omkring-och-fotar-hela-staden-dag (Steven ar typ fotoproffs och har med sig jag vet inte hur manga objektiv och kameror), men jag hade glomt att ladda min kamera sa blev lite surmulen. Stackarn forsokte pigga upp mig men ni vet nog alla hur jag blir nar jag ar sur! Slutligen foljde jag motvilligt in pa ett litet stalle dar de skyltat med Mojito+Ceviche for 15 soles - typ 35 kronor. Efter att ha smuttat pa typ den godaste mojiton i varlden kande jag mig inte lika sur langre. Cevichen var olagligt god och stax kom den nagot berusade agaren och gjorde oss sallskap. Han havade in ol efter ol och flirtade oblygt med stackars mig. Fler och fler ville ta bilder och vi blev behandlade som kungafamiljen fran Gringo land. Sjalv tycker jag att jag ser lite latina ut, men icke tydligen. Har ar jag vit och blond. Lustig. Jag passar inte in nagonstans. Andra backpackers kommer fram till mig och forsoker pa hackig spanska fraga mig vart bussterminalen ar. Jag blir alltid lite stalld, ibland bestammer jag mig for att spela med. Det ar lustigt, for min spanska ar inte jattebra men defintivt SAAAAAAAAA mycket battre an tidigare, 

I alla fall. Kom hit till Cuzco idag, pa morgonen efter en massa tmmar i en inte alltfor obekvam buss for 80 spann. I overimorgon ska jag och Steven joina The jungle trek. Vi ska cykla mountainbike, vandra uppfro berg och slutligen na det historiska, mytomspunna Machu Picchu! Kommer bli grymt!! Dock...dyrt men det maste det vara vart! Over 1500 svenska kronor for fyra dagar och tre natters aventyr. 

Ha det sa gott! Jag har det!

1 kommentar:

  1. vi vet, hur sur du kan bli, men det är klart un copete eller dos blir allt bättre. Pappa

    SvaraRadera