Efterat var jag som i chock. Kunde inte forsta att den for mig alltid sa fasta mark helt utan forvarning borjade skaka med all sin kraft. Vi var under Moder Jords vald. Borden. Stolarna. Glasen. Manniskorna. Allting i rorelse. Sekunderna kandes som en evighet. Men Hon var barmhartig mot mig. Ett jordskalv pa 5.2 och inte mer.
Jag var ute med min kusin David. Vi dansade och hade det skoj pa una disco som bara, likt alla andra utestallen pa denna kontinent, spelade latinska rytmer. Reggaeton, Cumbia, Bachata och gud-vet-vad. Jag dansar sa gott jag kan, men nar alla brister ut i High School Musical-Latin version danser (det vill saga, alla pa hela dansgolvet borjar dansa exakt samma dans) star jag dar som ett fan och knapper lite generat fingrarna i takten. Sa nar vi val slar oss ner vid vart bord i den dunkla belysningen, nagot svettiga och anfadda, kanner jag hur min stol borjar skaka. Hur bordet mina armar vilar pa vilt borjar rora sig. Min forsta tanke ar att ett maratonlopp pa 100 personer tatt ihopklamda fatt for sig att springa precis bakom mig, Men Davids blick sa nagot annat, och jag kande hur skracken bubblade upp inom mig.
Inget hande. Ingen skadad. Folk fortsatte dansa och jag lugnade mig. Hemma hos min moster hade det dock varit betydligt varre. Eller snarare att ljudet fran jordskalvet gav ifran sig ett sadant fruktansvart late att de alla trodde att ett monster skulle kravla sig upp ur jordens morkaste avgrund. Hade jag befunnit mig dar hade jag formodligen inskrivits pa narmaste psyke. Tank er att vakna upp halv fem pa natten (morgonen?) for att hela sangen skakar likt den i Exorcisten och som om sjalva odjuret i Sagan om Ringen som Gandalf slass mot kommit pa ovantat besok. Nej tack!
Hur som helst. Bortsett fran det har jag haft det jattebra har med mina kusiner och moster. Latat och atit och varit pa dittan och dattan. Imorgon aker jag tillbaka till Valpo for att sedan pa tisdag dra vidare upp mot San Pedro de Atacama. Har nedanfor ar nagra bilder fran iforrgar da jag och tia Miriam under dagen befann oss i Viña del Mar for att bland annat halsa pa David som jobbar som polisofficer dar. Hans arbetskamrater var ena lustiga typer och allla facinerade over mig och min resa. Att jag reser runt trots mina blott 21 ar. Sedan bjod David oss pa lunch och jag skaffade en fin liten bla flata med parlor att ha i haret.
Nu strax ska vi kila ner till centrum och kaka lite glass. Trots att jag ar sprangfylld av avaocado fran deras egna avocadotrad fran bakgarden. Kommer sakna dem allihop. Vill nastan inte fara har ifran. Men men. Resten av sydamerika kallar. Nastan alla jag traffat befinner sig i Bolivia, sa blir till att aka dit inom en valdigt snar framtid,
Alla halsar och talar gott om er kara familj hemma i Sverige!
ps. Fick sommarjobb trotsallt! Sa rakna med att jag kommer till sthlm kring den 10e juli. Usch och fy. Men vill man borja plugga sa.... ds.
Inget hande. Ingen skadad. Folk fortsatte dansa och jag lugnade mig. Hemma hos min moster hade det dock varit betydligt varre. Eller snarare att ljudet fran jordskalvet gav ifran sig ett sadant fruktansvart late att de alla trodde att ett monster skulle kravla sig upp ur jordens morkaste avgrund. Hade jag befunnit mig dar hade jag formodligen inskrivits pa narmaste psyke. Tank er att vakna upp halv fem pa natten (morgonen?) for att hela sangen skakar likt den i Exorcisten och som om sjalva odjuret i Sagan om Ringen som Gandalf slass mot kommit pa ovantat besok. Nej tack!
Hur som helst. Bortsett fran det har jag haft det jattebra har med mina kusiner och moster. Latat och atit och varit pa dittan och dattan. Imorgon aker jag tillbaka till Valpo for att sedan pa tisdag dra vidare upp mot San Pedro de Atacama. Har nedanfor ar nagra bilder fran iforrgar da jag och tia Miriam under dagen befann oss i Viña del Mar for att bland annat halsa pa David som jobbar som polisofficer dar. Hans arbetskamrater var ena lustiga typer och allla facinerade over mig och min resa. Att jag reser runt trots mina blott 21 ar. Sedan bjod David oss pa lunch och jag skaffade en fin liten bla flata med parlor att ha i haret.
Nu strax ska vi kila ner till centrum och kaka lite glass. Trots att jag ar sprangfylld av avaocado fran deras egna avocadotrad fran bakgarden. Kommer sakna dem allihop. Vill nastan inte fara har ifran. Men men. Resten av sydamerika kallar. Nastan alla jag traffat befinner sig i Bolivia, sa blir till att aka dit inom en valdigt snar framtid,
Alla halsar och talar gott om er kara familj hemma i Sverige!
ps. Fick sommarjobb trotsallt! Sa rakna med att jag kommer till sthlm kring den 10e juli. Usch och fy. Men vill man borja plugga sa.... ds.
Läskigt.. när jag var i Grekland en gång så kom det ett litet skalv, och då låg jag i sängen. Lagom läskigt, dock lät det inget mer än möbler som hoppade på golvet.
SvaraRadera