O Valparaiso!

Hej, Sofia har- eller Sofi som jag numera kallas. Alltsa inte Sofieee utan som Soffi. 

I alla fall. Sahar en manad och tva veckor in pa resan befinner jag mig i Valparaiso. En stad vars hus myllrar upp over kullarna och bergen vid havet och vagarna i tvara svangar snirklar sig till dess ande. Vinden ar iskall men solen varm. Jag har atit tusenbladstarta med massa manjar, churros och annat gotti gotti som lagger sig direkt pa hullet! (Ja ni far ursakta att jag bara pratar om mat och hur mycket jag angrar att jag gluffsat i mig det..Fast angrar och angrar gor jag val inte- bara onskar att jag kunde vrakt i mig mindre).

Bor just nu hos mammas gamla van, gamla i benamningen kar van och inte att hon narmar sig 70, Meny. Hon ar helt underbar! Och sangen jag sover i sa gudomligt skon att den ar narmast omojlig att stiga upp ur. Gissa om mitt lilla ego blev glad nar hon upplyste mig om att min spanska ar betydligt battre an nar hon var och halsade pa oss i Spoland den dar sommaren for tva ar sedan! Visserligen sa jag nastan inte ett ord pa mitt modersmal da, men det ar en annan historia....

Staden ar som ett enda stort konstverk. Ett collage av klassiska gamla hus och prunkande graffitti. Jag alskar det! Hur anfadd man blir av att traska upp till el supermercado och hur solen kastar sina varma stralar pa de fargglada husen som envist klamrar sig fast vid branta klippor. Overallt tutar bilarna pa denna, i deras ogon, langa och blonda tjej fran sverige. Ja, jag blir nastan smatt irriterad- ni ska se mina riktga blonda och langa vanner! Da far ni se pa grejor!! Jag ar ju inget avdera. Men ja ja, det ar val smickrande. Tack och bock. 

Idag strosade vi runt pa stan. Akte en av hissarna som enkelt, men nagot instabilt, transporterar manniskor upp och ner over kullarna, eller vad man nu ska kalla dem?, kakade churros, tog massa foton och blev, som gradde pa moset, nastan bestulen pa min kamera. Ja, det ar da typiskt att nagra killar ska ge sig pa en drommande turist med ryggsack och vattenflaska. Lyckligtvis hann Menys dotter upptacka deran intentioner dar de forsokte dra upp ryggsackens dragkedja, hon skrek till och slangde sig over mig som ovetandes vantade in den grona gubben. Killarna kilade ivag snabbt som attan och dar stod jag som ett fragetecken. Enfaldiga Sofi!

Har mangen personer att traffa innan jag kilar vidare. Till...ja jag vet inte men mojligt att det blir La Serena, eller nagonstans norrut, kanske hela vagen till Atacama. Vet ej. Jag har ingen bradska. Bara lite. Vill vara i Brasilien i maj. Vi far se.

Har kopt nagra vykort idag. Sa ni som vantar, snart kommer de!
BESITOS!!