Stekhet sol och tindrande stjarnor i Atacama

Hola!

I okenstaden San Pedro de Atacama. En kort och gott sagt ett brunt litet samhalle. Gatorna, bruna. Stenhusen-bruna. Folket- bruna. Solen gassar over oss och gronska ar inget att rakna med. Varje gang jag atervander till hostelet for laggdags maste jag duscha av mig fotterna som under dagens lopp blivit alldeles dammiga. Idag blir tredjedgen i denna turistort (seriost, hela stallet ar tillfor turister. Endast restaurangen, turistinformationer och stallen att boka aventyrsturer och hostels) men aker ikvall vid sjutiden till Arica. Chiles nordligaste stad. Behover battra pa brannan sa blir nagon dag pa stranden! Tjihooo!

Pa bussen fran Valparaiso och hit, en fard pa cirka 25 timmar, bekantades jag med tva skona engelskor vid namn Georgia och Emely som reset och kommer resa runt jag vet inte hur lange! Vi anlande hit pa tok for sent, varje hostel var stangt och alla lag och sussade sott medan vi desperat forsokte hitta tak over huvudet. Slutligen fick vi det vi sokte. Ja...nastan. Blev en iskall natt dar vi fick sova pa golvet hos en engelsklarare som erbjod oss tak over huvudet. 

Efter det hittade vi dagen darpa i alla fall ett stalle med sangar. Vi drog ivag till Valle de la Luna - oknen med andra ord.Nertill ser ni nagra bilder. Gissa om det var haftigt? For att inte tala om min gardag da jag var en av de lyckliga som fick aka ut i mitten av oknen under en stjarnklarhimmel for en astronomirajtantajtan. Turen hade varit installd hela veckan pga moln over himlavalvet. Men just igar sa blev det av! Blev helt facinerad over vad astronomerna hade att beratta.Nu kan jag peka ut samtliga stjarntecken, jungfrun, orion, oxen ja you name it! Vi fick kika i gigantiska teleskop pa nebolusor, andra galaxer, stjarnan Sirius, Saturtnus och massa annat som fick en att flamta av oversakande fortjusning.

Det var allt for idag, min tid rinner ivag. Passade pa att lagga till nagra bilder fran mina dagar med kusinerna och min moster. Saknar dem!

Besitos!!

Och allting bara skakade

Efterat var jag som i chock. Kunde inte forsta att den for mig alltid sa fasta mark helt utan forvarning borjade skaka med all sin kraft. Vi var under Moder Jords vald. Borden. Stolarna. Glasen. Manniskorna. Allting i rorelse. Sekunderna kandes som en evighet. Men Hon var barmhartig mot mig. Ett jordskalv pa 5.2 och inte mer.

Jag var ute med min kusin David. Vi dansade och hade det skoj pa una disco som bara, likt alla andra utestallen pa denna kontinent, spelade latinska rytmer. Reggaeton, Cumbia, Bachata och gud-vet-vad. Jag dansar sa gott jag kan, men nar alla brister ut i High School Musical-Latin version danser (det vill saga, alla pa hela dansgolvet borjar dansa exakt samma dans) star jag dar som ett fan och knapper lite generat fingrarna i takten. Sa nar vi val slar oss ner vid vart bord i den dunkla belysningen, nagot svettiga och anfadda, kanner jag hur min stol borjar skaka. Hur bordet mina armar vilar pa vilt borjar rora sig. Min forsta tanke ar att ett maratonlopp pa 100 personer tatt ihopklamda fatt for sig att springa precis bakom mig, Men Davids blick sa nagot annat, och jag kande hur skracken bubblade upp inom mig.

Inget hande. Ingen skadad. Folk fortsatte dansa och jag lugnade mig. Hemma hos min moster hade det dock varit betydligt varre. Eller snarare att ljudet fran jordskalvet gav ifran sig ett sadant fruktansvart late att de alla trodde att ett monster skulle kravla sig upp ur jordens morkaste avgrund. Hade jag befunnit mig dar hade jag formodligen inskrivits pa narmaste psyke. Tank er att vakna upp halv fem pa natten (morgonen?) for att hela sangen skakar likt den i Exorcisten och som om sjalva odjuret i Sagan om Ringen som Gandalf slass mot kommit pa ovantat besok. Nej tack!

Hur som helst. Bortsett fran det har jag haft det jattebra har med mina kusiner och moster. Latat och atit och varit pa dittan och dattan. Imorgon aker jag tillbaka till Valpo for att sedan pa tisdag dra vidare upp mot San Pedro de Atacama. Har nedanfor ar nagra bilder fran iforrgar da jag och tia Miriam under dagen befann oss i  Viña del Mar for att bland annat halsa pa David som jobbar som polisofficer dar. Hans arbetskamrater var ena lustiga typer och allla facinerade over mig och min resa. Att jag reser runt trots mina blott 21 ar. Sedan bjod David oss pa lunch och jag skaffade en fin liten bla flata med parlor att ha i haret.

Nu strax ska vi kila ner till centrum och kaka lite glass. Trots att jag ar sprangfylld av avaocado fran deras egna avocadotrad fran bakgarden. Kommer sakna dem allihop. Vill nastan inte fara har ifran. Men men. Resten av sydamerika kallar. Nastan alla jag traffat befinner sig i Bolivia, sa blir till att aka dit inom en valdigt snar framtid,

Alla halsar och talar gott om er kara familj hemma i Sverige!

ps. Fick sommarjobb trotsallt! Sa rakna med att jag kommer till sthlm kring den 10e juli. Usch och fy. Men vill man borja plugga sa.... ds.

Tu eres hielo. Yo soy fuego

Godnatt!

Ska strax krypa till kojs, som man sa vackert kan kalla det, men tankte att det vore val fint med nagra nya rader har i resebloggen.

Igar kvall hoppade jag och Menys dotter Alejandra av pa samma slutstation, hon vidare till..ja vart det nu var..och jag stannade kvar, vantandes pa Limaches pyttelilla tagterminal tills min fina lilla kusin- som naval inte alls ar sa liten langre utan likt min bror narmar sig sitt sjuttonde ar, Miriam kom och hamtade upp mig. Tillsammans traskade vi fram genom samhallets lilla centrum, vidare nagra minuter tills vi val var framme vid det enplanshuset dar min moster bor. Vi at brod for ovanlighetens skull (ironi), drack te och jag fick beratta allt om min resa so far. Sedan spelade vi det klassiska chilenska kortspelet vid namn Carioca som ar alltfor komplicerat for att forklara men inte alls sarskillt svart att spela, anda in pa smatimmarna.

Idag kom mina andra tva kusiner hit, Jorge och David. Har allitd sett dem som betydligt aldre an mig med tanke pa att jag endast var tio ynka ar da jag senast traffade dem och de fracka tonaringar. Men nu marks alderskillnaden knappt av. Jorge ar 25 och David 27. Hela dagen har en varm stralande sol gassat over Limache och vi har druckit lask och skamtat och skrattat. Skypat med min kara syster. Handlat. Smakat cuchufli for forsta gangen (asgott). Samt atit tva GIGANTISKA completos nu pa kvallskvisten. Jag tror banne mig det ar nagot av det godaste jag vet. Korv med brod, fylld med skalade tomater och surkal. Och ovanpa, ett lass mosad avocado, mayonas, senap och ketchup! Kan livet bli mer njutningsfullt? 

Sa spelade vi mer Carioca. Jag forlorade igen, men denna gang endast med 425 poang och inte 538 som igar. Det gar frammat. Drack Pap for forsta gangen sen jag kommit hit till chile, legendarisk lask med smak av papaya (fast mest bara socker). och tycker att mitt liv knappast kan bli battre an sahar. Att fa umgas med sin finfina familj sa har pa andra sidan jorden. Smaska lite choklad och skratta at de fracka chilenska fraser jag har lart mig under resans gang. Som "Como el pico", lika roligt varje gang.

Har ingen aning om vad som ar populart dar hemma just nu i musikvag. Men har hors denna sang standigt pa utestallena.  En perfekt lat till att Carretear, som det sa fint heter har.

O Valparaiso!

Hej, Sofia har- eller Sofi som jag numera kallas. Alltsa inte Sofieee utan som Soffi. 

I alla fall. Sahar en manad och tva veckor in pa resan befinner jag mig i Valparaiso. En stad vars hus myllrar upp over kullarna och bergen vid havet och vagarna i tvara svangar snirklar sig till dess ande. Vinden ar iskall men solen varm. Jag har atit tusenbladstarta med massa manjar, churros och annat gotti gotti som lagger sig direkt pa hullet! (Ja ni far ursakta att jag bara pratar om mat och hur mycket jag angrar att jag gluffsat i mig det..Fast angrar och angrar gor jag val inte- bara onskar att jag kunde vrakt i mig mindre).

Bor just nu hos mammas gamla van, gamla i benamningen kar van och inte att hon narmar sig 70, Meny. Hon ar helt underbar! Och sangen jag sover i sa gudomligt skon att den ar narmast omojlig att stiga upp ur. Gissa om mitt lilla ego blev glad nar hon upplyste mig om att min spanska ar betydligt battre an nar hon var och halsade pa oss i Spoland den dar sommaren for tva ar sedan! Visserligen sa jag nastan inte ett ord pa mitt modersmal da, men det ar en annan historia....

Staden ar som ett enda stort konstverk. Ett collage av klassiska gamla hus och prunkande graffitti. Jag alskar det! Hur anfadd man blir av att traska upp till el supermercado och hur solen kastar sina varma stralar pa de fargglada husen som envist klamrar sig fast vid branta klippor. Overallt tutar bilarna pa denna, i deras ogon, langa och blonda tjej fran sverige. Ja, jag blir nastan smatt irriterad- ni ska se mina riktga blonda och langa vanner! Da far ni se pa grejor!! Jag ar ju inget avdera. Men ja ja, det ar val smickrande. Tack och bock. 

Idag strosade vi runt pa stan. Akte en av hissarna som enkelt, men nagot instabilt, transporterar manniskor upp och ner over kullarna, eller vad man nu ska kalla dem?, kakade churros, tog massa foton och blev, som gradde pa moset, nastan bestulen pa min kamera. Ja, det ar da typiskt att nagra killar ska ge sig pa en drommande turist med ryggsack och vattenflaska. Lyckligtvis hann Menys dotter upptacka deran intentioner dar de forsokte dra upp ryggsackens dragkedja, hon skrek till och slangde sig over mig som ovetandes vantade in den grona gubben. Killarna kilade ivag snabbt som attan och dar stod jag som ett fragetecken. Enfaldiga Sofi!

Har mangen personer att traffa innan jag kilar vidare. Till...ja jag vet inte men mojligt att det blir La Serena, eller nagonstans norrut, kanske hela vagen till Atacama. Vet ej. Jag har ingen bradska. Bara lite. Vill vara i Brasilien i maj. Vi far se.

Har kopt nagra vykort idag. Sa ni som vantar, snart kommer de!
BESITOS!!

Tusen vita brod senare....

 Hej!

Sa, vart slutade historien senast...? Ah, just det ja! Santiago.

Befinner mig fortfarande har i denna torra hetta. Mina timmar av somn borjar sakta men sakert lunka tillbaka till sin ursprungliga plats, aven om jag kanske inte alltid ses som energisk. Bor just nu hos min chilenska van Lander, som ar en av pojkarna jag blev god van med i Punta del Este, och hans familj. De ar jattefina allihop! Man ar inte van att bli uppassad sa har, sarskilt inte nar man bott pa hostel och far tvatta strumporna i handfatet dar grannen bredvid borstar tanderna. De har till och med en hushallerska!! (Fast tydligen ar det ganska vanligt har...jag aterkommer till det). 

Santiago ar val inte direkt turisternas turiststad och har val egentligen inte sa mycket att bjuda pa annat an sin egna oppna famn. Men den duger gott och val for mig! Ska dock forsoka pallra mig till Cerro San Cristobal, dar bla. "La Virgen" ocksa kallad Maria, blickar ut over denna sydamerikanska huvudstad fran 900 meter over havet (yes, i city guiden jag fick av La casa roja stod det exakt sa, for att lata mer storslaget i guess!), imorgon. Maste maste maste! Med tanke pa att jag pa fredag eller lordag styr kosan mot min moders hemort, Valparaiso "Valpo". 

Den senaste natten tillbringade jag hemma hos min absolut underbara kusin Cecilia! Jag ar obeskrivligt tacksam over ALLT hon gjort och hennes familj far mig att smalta! Natalia, Javiera, Fernanda, huuur fina flickor som helst. Kunde nastan se mig sjalv i Natalia som nu ar 14!..Senast jag sag henne var hon sakert kring fyra ar. Hade tva fina dagar dar som bekvamt lagt sig kring mitt hjarta. Och som jag atit!!!!! Det dar jakla brodet jag varnat mig sjalv for, har slukats utan blinkning! Empanadas! Godis! Glass! GLASS! Mer glass! Mer godis!! Flickorna ar ena gottegrisar allihop och dar star jag med ett fanigt leende nar de fragar om int ocksa jag vill ha. Cecilias "hjalpreda" lagade hur god mat som helst och mannen i familjen standigt skamtande. Justja! Citat "Alla du kanner ar valkommna hit". Precis sa sa han. Sa att ni vet! Och aven om jag aldrig har behovt vara hungrig (och bara fortsatt bygga pa mattheten i magen), ar jag glad att de chilenska matvanorna ar mer lik de svenska. Argentina fick mig att leva helt upp och ner. Har kan man faktiskt ata flingor och mjolk till frukost och inte som dar borta: "Sofia, vill du ha kaffe till frukost?" "Ja tack!" "Men vanta, har har vi ju en yoghurt som ar din. Vill du inte ha den?" "Jo den kan jag ocksa ta!" "Vanta nu...Kaffe eller yoghurt?" "Vada?" Forbryllad min: "Ville du ha Kaffe eller yoghurt?" "Eh...bada?" "Eh...........Okej........."

OCH JUSTJA! Icke att forglommas! Kakade TVA paradis-praliner hemma hos dem!! Marabou choklad i chile? Kan livet bli mer underbart? Ack sa som de dricker lask har! Da trycker jag hellre i mig paradispraliner och nagra empanadas! Empanadasarna har ar faktiskt olika an de i Argentina. For att inte tala om spraket. Har skrattar de at mina argentinska uttryck som "Fuimos a un Boliche" Boliche i argentina ar typ Klubb. Har i chile ar det typ bowlinghall. Ja, har passar "lol" ganska bra in.

Vet inte vad mer jag ska skriva. Har inte pratat med en svensk sen...sen...jag skypade med Linnea nar jag var i Cordoba. Det kanns som ett bra tag sen. Sa kan det fa fortsatta. Alskar att prata engelska, och tack vare alla dessa britter talar jag Snobb-english. Spanskar ar "bastante bien". Det kanns bra. Jag gillar det har.

Pussen och kramen! Nu ska jag sova.

Ett litet ps. Med tanke pa att jag kommer fa svarigheter med att skaffa jobb om jag inte aker hem senast den 18 juni, vilket ar pa tok for tidigt, har jag funderat pa att stanna i sydamerika tills universitetet startar. I alla fall tills borjan av augusti. Fick forfragan att jobba pa hostelet har i Santiago, men tackade nej, hoppas nu pa att fa samma fraga senare under resan. Sa kan man jobba och pa sa vis bo gratis och i slutandan inte spendera sa fasligt mycket pengar. Att gora detta i Colombia eller Ecuador vore det mest optimala. Aja, bara en liten tanke jag har. Slut.

Sliten i Santiago

Buenas noches!

Trottaste sofia ever kallar fran ett hett Santiago.

Yepp, jag har sovit typ... atta timmar pa sammanlagt fyra dagar. Ja, det ar okej att flamta och skaka pa huvudet at denna hansynsloshet. Men det har bara blivit sa. Jag ar dod. En levenade zombie. Sa ikvall, IKVALL efter sadar sju timmars bussfard fran Mendoza och hit till Chiles huvudstad - dar jag iof fick in nagra fler timmars somn, ska jag banne mig ga och lagga mig tidigt! Pinsamt tidigt som det ses har ...klockan elva. Rena barnprogramstiden.

Igar hangde jag med mina engelska bekantskaper, hela natten. Och nar jag val anlande till mitt hostel hade nagon tagit min sang!! Sa dar stog jag i ett morkt dormroom, trott, sliten och utan nagonstans att sova. Det var allt utom roligt. Mendoza hade dessutom blivit sjukt kallt sadar bara pa en dag, gick omkring med langbrallor och kofta, sa pass var det! Och hostlets reception hade alla fonster och dorrar oppna av nagon anledning sa det var ett under att jag inte fros ihjal..Min buss klockan 8.30 var allt utom lockande, men slutligen hamnade jag ratt och har sitter jag nu pa ett schysst hostel i Santiago.

Ja, jag ska bo hos mina slaktingar och vanner med. Men det ar nagot speciellt med hostel! Sa ska stanna har tva natter. Santiago verkar for ovrigt som en nice stad och har ar det varmt som tusan att jag trodde jag skulle brannas sonder i solen.

Det var allt. Jag mar bra bortsett fran zombie-beteendet. Men nu ska vi se vilka mirakel mangen timmars somn kan gora! God natter!