Bland den Goda Luften

FRAMME!
Doooooslut efter alla dessa timmar spenderade pa flygplan och flygplatser. Kroppen sager nej men sjalen sager GO GO GO.

Det ar fruktansvart varmt. Under de kanske tjugominuterna jag stod och vantade pa den evigt sena Bus numero 8 hann jag branna bade nos och kinder. Ser...ja inte alltfor fager ut. Gommer mig bakom ett par snitsiga glajjor och sparar solpressandet till stranderna.

Hade otrolig tur och satt bredvid en asskon kille vid namn Ariel, ombord pa flygpet fran Madrid, som jobbar som lakare har i Buenos Aires. Han hjalpte mig hela vagen fram till hostelet, ja odet ager verkligen ibland. Det tog sakert tva timmar och kladd i helsvart som jag var (bortsett fran ett vitt linne) svettades jag likt gris i en bastu. Men kom fram med liv och uppvackta svettkortlar.

Kvallens planer blir nagon danskurs tillsammans med en tysktjej som pratar battre spanska an mig. Darefter ett party party dar vi far visa vara skillz. Ber en tyst bon om att jag inte ska skamma ut mig! Det dar med takt och rytm och fotter ar inte min grej. Jag vevar mer med armarna.

I alla fall. Jag mar bra!!

Besitos!!

Adios Amigos!

Så slutligen tackar jag för denna vinter. Denna vinter som ömsom varit angenäm ömsom fruktansvärt kall. Snart sitter jag på ett flygplan till Madrid, som första stopp på denna resa i Sydamerikas tecken. Och jag erkänner, jag är smått nervös. Går inte att ta miste på med tanke på att jag strax måste bege mig till damernas. Men det här kommer gå finfint. Jag vet det. Bara min inte alltför solklara spanska som får mig att darra lite på läpparna. 

Ta nu hand om er allihopa! Så kanske vi ses till sommaren. Då vi kan mysa under en Julisol som smyger sig nerför himlen och färgar himlen vackert skär. Ivrigt återberätta om den tid som vi gått miste om tillsammans, och drömma oss bort in i en förhoppningsfull framtid.

En gigantisk kram från eder Sofia.

ps. Om någon vill ha ett vykort så tveka inte på att ge mig din adress.För är det något jag tycker om så måste det vara att skicka egotrippade hälsningar från andra sidan jorden. ds.

ps2. Det där med Petra gick inte så bra. Vi får helt enkelt synas till sommaren...hoppas jag. ds.

Frukosten från himmelriket

Mitt hjärta slog en volt igår då jag öppnade en av luckorna här i köket. Ty vad skymtade jag bakom en påse vetemjöl...om inte RÅGMJÖL! Helt otroligt! Min frukost var räddad och min grötabstinens lugnad! Ja ja..jag vet jag vet, "Borta i sydamerika finns inget rågmjöl" (sägs med sån där gnällig härm-röst samtidigt som man vickar huvudet åt båda sidor). Men man kan väl få njuta av det medan man är i Sverige åtminstone. 

Jag är ett grötfreak. Utan tvekan. Favoritgröten är gjord på boveteflingor, åh gudars skymning så gött det kan vara! Dock duger rågmjölsgröten gott och väl. Katta hade till och med pappas hemmagjorda äppelmos i kylskåpet, vilket fick mig att jubla ännu högre. 

Nyduschad och nykokt gröt. Här passar en gammal Mc Donalds slogan in som ett smäck. 

(shit..om precis en månad fyller jag tjugoett.)

Okristligt mätt

Sitter här och är halvt illamående..eller halvt och halvt...Jag ÄR illamående. Den har dagen blev precis som jag fruktat. Full av ätbara ting och alldeles för lite motion (läs: ingen motion överhuvudtaget bortsett från promenader till och från kommunaltrafiken). Det här bådar inte gott. Funderar på hur jag ska klara mig undan detta, men har endast kommit fram till att ev. viktökning kommer bli oundvikligt. Hallå Celluliter! Välkommen ombord på denna fylliga kryssning! 

Nåväl. Det som har skett har skett. Det man har gluffsat i sig har man gluffsat i sig, thats it! Mitt synsätt och Bullimektikers är tämligen olika. Här ( <- Länk) hittar ni receptet på denna helt makalösa kaka jag tillagade idag. En amerikansk hyllning vid namn Oreo Mud Cake Deluxe. Innuti: Krossade Oreos. Ovanpå: 400 gram choklad + 100 gram smör. Topping: Marshmallows. Mera Marshmallows och Mini Oreos. Herregud jag visste inte ens att miniatyrer av dessa chokladkakor ens existerade!!

Fett god kaka i alla fall! (Ja FETT är precis det rätta uttrycket). Men ett litet tips bara, förtär inte onödigt mycket tacogratäng tillsammans med nachos innan bara. Tips nr 2: Ät inget alls innan bakverket vore säkerligen det mest optimala.

Denna syndens kaka på bild. Tog några bilder på den, dock inte i klass med dessa men men.

Nej nu blir det snart natt och adjö. Det är en dag i morgon också. 

- Vad heter det när man blottar brösten? - Sola!

Hej jag mår bra.

Lite svettig. Lite trött. Lite smink under ögonen. Lite kissnödig, men annars så! 

Kommer nog kunna härda ut dessa dagar i svea rikes huvudstad relativt bra, bortsett från att jag blir gödad likt Hans och Greta. Får höra ganska mycket "...Tänk på att det här är sista gången du äter...." Och jag vill inte! Jag vill spara min magsäck för sydamerikanska göttigheter även om jag nu är hemskt förtjust i smör, skorpor....Tydligen ska det bli enchiladas (eller hur det nu stavas) Uppdatering: Det var Quesadillas.... till frukost imorgon! Ja ni läste rätt, till F R U K O S T. Ni snackar med tjejen som vanligtvis slevar i sig fil och blåbärssylt eller rågmjölsgröt med vetekli, och här ska det helt plötsligt gratineras på morgonkvisten! Åh hujeda mig! 

Lisa Miskovsky var på Umeås flygplats samtidigt som jag. Ja nu flämtar ni allt av avundsjuka och förvåning! Blev lite starstrukkkkk..not. Herregud, bruden är ju från byn på andra sidan älven.

Jag satt och glodde på en man som satt några säten bort från mig på tunnelbanan i säkert tio minuter för att komma på vilken skådis han var lik. När min hjärna slutligen kopplade trodde denne karl att jag inlett en flörtig liten lek. Vilket gjorde det ännu svårare att sitta lugn med tanke på hur pinsamt det blev. Ps. Han var lik han, House- doktorns, doktor kompis.

Morgondagensplaner:

- Sova

- Äta

- Läsa boken jag vet kommer bli den bästa jag fått njuta av på hemskt hemskt länge.

Shantaram av Gregory David Roberts.

Alltså, så som den trollbinder mig. Sänder kärlek till denna Indiska stad vid namn Bombay, jag knappt kan vänta på att besöka. Trots att jag endast läst 32 sidor av 938 vet jag, att den här boken kommer vara värd sin vikt. Utan tvivel.

ps. Pose nr 1: Mystisk Sofia

Pose nr 2: Blind entusiastisk Sofia

Vad än ödet vill mig undrar jag vad fan meningen med detta elände kan vara?

Denna gång är det värre. Betydligt värre...

Åh här var man inställd på att åka iväg. Uthärda ett x-antal timmar på flygplatser för att slutligen landa i Argentina, trött, sliten men med ett leende på läpparna. 

Men vad händer istället? Vad bestämmer sig Ödet för när det gäller denna efterlängtade resa?  Varför drabbar min dåliga karma mig just, precis nu? Vad gjorde jag för fel i mitt förra liv? Stal jag grisen grannen skulle ha till jul? Lurade jag till mig en blind mans pengar? Kallade jag medicinkvinnan för häxa? Vad det än måste ha varit så BER JAG SÅ MYCKET OM URSÄKT! FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT JAG SKA ALDRIG MER SYNDA! Jag faller på knä. Kysser dina fötter. Bönar och ber. Nåd! Nåd! Var barmhärtig o du store/stora!

...Vad som har hänt?

De där satarna på Iberia har nu bestämt sig för att strejka!!! Kommer inte komma iväg förrän den 27e. Och trots detta får jag ingen ersättning för min flygresa till stockholm imorgon. Vilket innebär att jag måste tillbringa tre hela dagar där, i huvudstaden, med en ryggsäck packad med sommarkläder och en jävla vinterkappa under detta helvetets jobbiga bagage! 

Men det är väl inte så farligt?, säger du. NÄ NÄ, men tänk dig att du inte vill spendera ett endaste öre förrän du är framme i sydamerika. Men usch sådana utgifter det kommer bli! Bara flygbussen till och från arlanda kommer få mig att mulna. Nä, jag tror jag hoppar i älven.

ADJÖ! Nästa gång jag rapporterar, om jag nu orkar hålla mig vid liv, är från stockholm. Där jag förmodligen kommer uggla i någon av mina systrars lägenheter tills det slutligen blivit fredag. 

Jag är så förbannad att jag tror jag aldrig kommer bli kvitt min dåliga karma.

Jag rimmar mig tillbaka

Ligger i sängen och mår lite sådär allmänt skumt. Har nästan lite ont inombords, precis där i bröstkorgen. Det svider som lite. Men nåväl två dagar. Fokuserar på mina två dagar. Och sen
Adjö bekymmer och huvudbry!
Ty jag kan då beställa från en storslagen meny

Där stränder och solsken och spänning på mig vänta

En gladlynt snart tjugoettårig jänta

Som ensam från Sverige nu åter lämnar sitt hems trygga vrå

Tisdag är dagen jag varmt vinkar hejdå

Nej nu måste jag kila upp ur denna frestelsens säng, börjar jobba tolv nämligen.

Adjö på er.

Fan då...

Precis när man är fettaggad på resan så dyker ett mejl från Resia upp. Artigt meddelar de att Iberia, flygbolaget jag ska åka med, ställt in mitt flyg som skulle ta mig från Madrid till Buenos Aires. Men frukta inte! Jag har den fantastiska möjligheten att välja mellan två alternativ.
Det ena : Flyg den tjugotredje istället för 24e - samma tider som det flyg jag egentligen skulle ta. Åh bra, men dock, uteslutet! Den 23e är min sista arbetsdag och till råga på allt har jag redan en betald flygbiljett till sthlm Arlanda den 24e klockan 9.55.
Därmed återstår alternativ numero två... Som, bered er på fasa, innebär cirka 18 timmars väntan på Madrids internationella flyplats, whateveritsnameis.

 Anländer 10.55 på Arlanda. Därefter går mitt flyg 14.50 till Madrid. Framme på spansk mark 18.55 för att sedan uthärda nära på ett dygn innan jag slutligen får kliva ombord på planet som kommer ta mig till sydamerika klockan 12.25 den 25e.

Jävla. Helvetes. Satans. Skit. (Skit är ett sådant milt ord, varför saknar svenskan riktigt grova svordommar?!).

Det här vill jag hälsa satarna på Iberia:

I got life mother

Seriöst. Med risk att låta som världens Diva som ber dräktklädda assistenter i page blåsa på mina nymålade naglar, så måste jag meddela att mina sista dagar här i landet Sverige är helt fullbokade. Finns inte en minut ledig av mitt ack så viktiga liv. Jag är ledsen, men skulle någon vilja mig något nu (och det inte är brådskande i stil med att Johnny Depp ringt från sitt franska tillhål) så måste det nog tyvärr vänta tills ängarna åter är gröna - här uppe i norrland i alla fall. Jag har knappt tid att gå och pudra näsan känns det som. Förstår inte hur jag ska hinna med allt, säga adjö till bekantskaper, umgås med familjen, jobba, packa, greja, baka avskedskaka till mina arbetskompisar...allt på mindre än fyra dagar! Nu får ni inte moppsa upp er och fnysa något i stil med "Men herregud kvinna! Du har ju fyra dagar!" Men nej ni! Jag jobbar nämligen på samtliga av dessa fyra dagar. Tiden är knapp och jag svettas som om jag befann mig i klimakteriets esse. 

Få se, imorgon ska jag hinna umgås med fem personer. Alla får sin beskärda del av denna saftiga Sofia kaka. Jag ska fika, därefter käka middagsbuffé och slutligen gå på bio. Och innan dess ska jag dessutom ha jobbat i fem timmar. Frågan hur mitt hår ska hålla sig luftigt och fräscht är den stora frågan, samt om jag vid kvällens slut kommer ha mitt körkort kvar. 

Wish me luck!

Inte sett Hair? Se den. Nu. Här i ungersk tappning!

Blir så full i skratt

Herre min gud! Om exakt på pricken en vecka så har jag landat i ett hett Buenos Aires. Jag är redo! Bring it sydamerikaner! Min spanska må vara mer gringo-aktig än någonsin men vet att den snart kommer rinna likt det klaraste vigselvatten. Folk kommer flämta "Pero que dices? No eres de aqui?!" ...fast med upp och ner vända symboler givetvis. Med tangosteg kommer jag glida fram över gatorna och mitt hår kommer istället för att blekas i solen, falla svart över mina axlar, som en äkta latina.

Nåväl, om det hinner växa ut såklart. Igår stod nämligen en rastlös Sofia framför spegeln i badrummet med en sax i högerhanden. De slitna topparna på hennes hår hade för länge sedan bett om att få avgå, och godhjärtad som denna unga dam endast kan vara, tvinnade hon tag i dem och uppflyllde de stackars satarnas sista önskan. Synd bara att hon är så klumpig. För även om håret kanske behövdes kapas en sådär 7 cm kändes det inte riktigt rätt när de bruna lockarna låg där, skärrade och hjälplösa i handfatet....

Hur som helst. Det var inte min  misslyckande frisyr som stod för dagens huvudämne. Nej, det som får mig full i skratt likt rubriken lyder, är ett telefonsamtal mellan mig och en skånsk telefonförsäljare.

Jag var just påväg att rota efter mitt underställ bland byråns alla lådor, för att sedan traska iväg mina fem kilometer till jobbet, då telefonen plötsligt ringer. Om det är något jag avskyr så är det att prata i telefon. Vet inte varför, men på någotvis känns det fruktansvärt jobbigt att lyfta den där luren och trycka den mot örat bara för att personen på andra ändan tycks vilja något som inte går att få ner i skrift. Med benen efter mig når jag slutligen den ringande luren. Svarar Hallå, men det verkar bara brusa. Försöker igen.

"Hallå??"

"Ja Hallå! Det här är Bla bla bla bla från Bla bla bla bla."

"Jaha..? Hej.."

"Och vad heter du?"

"Eh hehe, Sofia"

"Ah, Hej Sofia! Som sagt, jag heter Bla bla bla bla och undrar bla bla bla babbel babbel mera babbel"

Och så pratar denna "trevliga" person på om dittan och dattan som tycks vara så himla superduper bra, medan jag bara lyssnar med halvt öra för att sedan, smidigt , flika in med att jag inte är intresserad- fast på ett artigt sätt såklart. Jag kan aldrig riktigt avvisa telefonförsäljare. De låter ju  alltid så glada.

"..Bla bla bla Blåbär...Eller vet du vad blåbär är?"

"HAHA! Om jag vet vad blåbär är? Ja, det är klart??"

"Haha jaha vad bra. För det här innehåller blåbärsextrakt....Och.."

"Men alltså, jag tror tyvärr du ring till fel person. Jag ska nämligen fara utomlands om mindre än en vecka..så..kan nog tyvärr inte köpa något " Sägs med väldigt mild röst.

"Jaha vad kul! Vart då?"

"Sydamerika"

"Vart i sydamerika?"

"Jaa...runt hela tror jag"

"Vilka länder?"

"Som sagt, ska försöka ta mig runt hela"

"Ja här i Buenos Aires är det 29 grader och hur härligt som helst"

"Va?! Är det sant? Är du där nu?"

"Jajjamen. Vi har vårt säte här i Argentina..."

Och så börjar en lång konversation om Buenos Aires att inledas. Det hela slutar med att jag får denne okände telefonförsäljares argentinska telefonnummer ifall jag "Vill gå på middag".

När vi slutligen la på trodde jag att jag skulle dö av skratt.

För ett år sedan...

...Var jag i Thailand. På Ko Tao närmare bestämt, där jag under fyra dagar tog mitt Open Water dykarcertifikat. En kurs jag tog tillsammans med  två kanadenskor (??) vars modersmål var olika trots att de kom från samma land, samt en holländska. Vi var nog de gladaste fiskarna i vattnet just då. Jag åt nudlar mest varje dag. Frukt till frukost. Chang, Chang och massa Chang. Min hud var någorlunda brun (efter att jag flagnat likt en gammal ladugårdsvägg ) och benen fulla av myggbett. 

Jag saknar det, såhääääääääääääääär mycket, och lite till. 

På bussen från Bangkok till denna dykarö bekantades jag med tre fina flickor från Nynäshamn. Vi hängde mest varje dag. Åkte vidare till Koh Phangan tillsammans och stötte slutligen på varandra igen på Bali sådär en och en halv månad senare. Två av dem befinner sig just nu, ja gissa? Buenos Aires såklart! Jag tror det får mig att längta ännu mer dit. Ingen i min familj har riktigt förstått att jag åker om elva dagar. Knappt jag själv. Förutom att jag omedvetet tuggar i mig knäckebröd närhelst jag får chansen, kanske eftersom mitt undermedvetena vet att jag inte kommer kunna njuta av Wasas himmelska hårda bakverk på ett bra tag. Och får på så vis min kropp att likt en robot (ser något i stil med C-3PO framför mig) att blint trycka i sig massa hårdbröd.

Idag är det fredag den trettonde. Och olyckan har på något förunderligt vis hållit sig undan. Har förmodligen något  med min kinesiska Lyckokatt att göra, inte för att vara skrockfull men...

Börjar jobba sju imorgon! Vem kunde gissat det?? Åh vad jag älskar vara sådär knappt märkbart ironisk, som Mollgan. Bara en massa svarta korta streck som formar ironi- eller en pojke. 

Dagens förtäring: Ärtsoppa, pannkaka, kladdkaka, chokladboll(e) och rotmos.

Wunderbart! Njuter av känslan av dösluthet. Dagen har varit i fullgång sedan klockan sju imorse då jag började dagens arbetspass tills, ja nu. Ligger här i min obäddade säng (nej detta är inte början på ett erotiskt upplägg) med den typiska dubbelhakan som kan ingå i att ha en bärbardator lutandes mot låret (vet inte vad som klassas som laptop, men min är nog inte en sådan med tanke på att jag måste ha sladden i för att den ska fungera), något ofärdig. Finns det någon som mår bra av att kliva upp 5.45 under veckans samtliga dagar? Mejla mig isådannafall. Skulle behöva lite tips.

Hur som helst. Jobbade tills klockan tolv och därefter steg jag på en buss, trots att jag just precis idag fått ett rosa plastkort med ett fotografi på en ung kvinna med livrädd blick och allvarlig min , som bevis på att jag lagligt kan köra bil. Men, ska man inte tänka på vår jord så säg?

Det blev en dag på stan tillsammans med min käraste Linnea. Som, trots sin ringa ålder, får mig att känna mig som en dvärg eller möjligtvis ett dagisbarn, där jag flanerar bredvid henne. Hon är lång och snygg. Snart arton. Men på någotvis har jag lyckats lura i henne att jag är gammal och vis trots att jag för det mesta bara citerar något jag hört på radion, vilket får vår vänskap att fungera. Vi hängde på ett kafé som luktade Midgård och exMidgårdselever och kulturella typer med laptops och böcker. 

Fast vi satt där mest hela dagen, lyckades jag stryka ännu fler punkter på min lista. Ja, jag tror nästan den är slutförd.

- Solkräm, faktor 20 (dock fanns endast 25. Usch. Jag behöver inte sådant starkt skydd. Jag är ju latina.)

- Objektivlock

-Säga upp abbonemang  (fast det behövde jag tydligen inte, och inte heller köpa hörlurar, eller ansöka ev. sommarjobb).

Endast fem punkter kvar. Åh prisa herren!

Olá como vai. Bom e você.

Att det ska vara så svårt att skriva Alidbris..nej..Adilbirs..ADLIBRIS. Puh! Jag skojar inte, var eviga gång jag ska klicka mig in på denna nätbokhandel hamnar jag alltid på någon skum sida bestående av massa rosafärgade länkar som tipsar om allt från billiga charterflyg till bilförsäkringar. Det kan ta minst tre felstavningar innan jag hittar rätt. För historiken som ploppar upp är även den felaktig. 

Nåväl, hamnade slutligen dit jag ville, dvs. Kassan med en South America on a Shoestring i kundvagnen. Kommer ivrigt vänta på att den gula lilla postbilen ska stanna till vid vår brevlåda med ett fint paket i kartong, adresserad till en viss Sofia Lindgren Cortés. Inget backpacking utan en Lonely Planet bok. Det är en bibel. Det heligaste i skrift man kan bära med sig. Och den må vara tjock och klumpig. Men ack så det är värt besväret! 226 kronor- värt varenda öre. 

Boken om sydostasien jag bar med mig förra året försvann olyckligt nog i en taxi i Vietnamn, medan jag ovetandes reste runt i Australien. Men allt glömt och förlåtet! Denna bok ska jag nog dock hålla för mig själv.

Uppdatering av strykta punkter på listan:

- Boka hostel i Buenos Aires (Yay!)

- Tandbortse + tandkräm

- Lonely Planet bok

Fortsätter jag vara såhär duktig så kanske jag slipper stressa sönder den 23e.

Denna superhit runt om i Europa och förmodligen övriga delar av världen med,  kommer  förmodligen få mig att klippa sönder öronen efter min visit i Brasilien. Men just nu svänger den och får mig att längta oändligt mycket efter jordens andra halva.

ps. Ska han vara hunk? Börjar bli lite orolig Tjejerna verkar ju bli som galna. ds.

Ska vi göra något äckligt baby?

Är glad. Så jag sjunger med i töntiga låtar som jag kan utantill trots att det var i lördags jag hörde dem för första gången. 

Livet leker, ja i alla fall nästan. Jag körde till stan idag. Till självaste Umeå city utan några som helst problem. Nina var shot gun och vi seglade fram i en sliten citroën. Jag körde som om jag haft körkort sedan dagen min mor satte mig till världen, sa Sofia blygsamt. Parkerade till och med i ett parkeringshus. Vilket jag aldrig trodde jag skulle få mod till att göra. Möjligtvis när jag är 58 år och min hud är så tunn och skrövlig att den inte klarar av kyla och parkeringshus skulle vara det enda alternativet för en stackars soon going on pensionär. Men se där! Sex dagar och inte mer. Hybris? Ja, och jag är stolt över det!!!

Körkort, galant körning, samt bockat av dessa punkter på min Att göra lista:

- Kopiera värdehandlingar
- Lämna igen biblioteksböckerna
- Göra en reseblogg
- Betala reseförsäkringen
- Linsfakturan
- Köpa en mascara
- Linne
- T-shirt
-Svarta "plupp"örhängen

CHECK! Sådärja. Bara 15 punkter kvar att beta av. Nog ska det gå alltid.

fin redigerad bild på mig. GODNATT NU.

Två veckor kvar. Sen är jag där.

Hej eller godnatt snarare!

Det här är då min tillfälliga blogg som skall få följa med på min nervkittlande resa till det exotiska, sägenomspunna sydamerika...  medan den andra stackarn får samla damm i sin bistra ensamhet. Förhoppningsvis skall den agera språkrör, en skriftlig bro mellan min resa och dig. Jag kan nog tyvärr inte lova regelbunden uppdatering, men kommer definitvt göra mitt bästa.

Kan inte riktigt förstå det. Jag åker om två veckor. På dagen liksom. Stressen nafsar mig i nacken. Jag har så mycket kvar att uträtta innan jag sitter där på planet, utan möjligheten att ta mig tillbaka (Eller jo okej, men det låter mer dramatiskt såhär)! Min "Att göra lista" verkar växa för varje dag, medan de avklarade punkterna aldig tycks skåda dagens ljus. Mer pengar kommer spenderas, och det svider väl mest som den JvA-människa jag är (JvA= Joakim von Anka för er som ej är särskilt insatt när det kommer till Ankeborgskaraktärer). Planen är som sagt att stanna så länge mina pengar räcker, men mindre än fyra-fem månader ser jag som ett misslyckande. Därför håller jag i plånboken så hårt att knogarna vitnar.

Viktigast är väl kanske att se till att boka det där hostlet i Buenos Aires, betala telefonräkningen, lämna igen biblioteksböckerna. Men ändå prioriterar jag en tur till hm och monki imorgon. Fy Sofia. Fy!

Som sagt. Två veckor kvar. Känns som jag aldrig kommer bli klar med packningen.